Regeringens klimatpolitik ineffektiv

Regeringen presenterade idag ett miljö- och energiskattepaket inför budgeten 2018. Bland annat föreslås att storleksgränsen för vilka serverhallar som kan få låg elskatt sänks från 0,5 till 0,1 MW. Detta är positivt då sänkningen medför att konkurrenssituationen för mindre datacenters förbättras.

Man aviserar också ett återinförande av koldioxidskatten för kraftvärmeanläggningar. Koldioxidskatten avskaffades för dessa för ett antal år sedan när de inkluderades i EUs handelssystem för utsläppsrätter.

Återinförandet av koldioxidskatten för kraftvärme är en åtgärd helt utan klimateffekt eftersom det redan finns ett tak på utsläppen inom EUs handelssystem för utsläppsrätter. Det är allvarligt att regeringen nu gör ett avsteg från principen om att inte ha dubbla styrmedel. Det man nu gör är ineffektiv klimatpolitik där man inte får störst nytta för pengarna. Precis samma resonemang kan tillämpas på flygskatten, som också är helt utan klimateffekt, eftersom att flyget ingår i utsläppshandeln. Klimatet är för viktigt för att föra en ineffektiv politik, varför regeringens initiativ är obegripligt.

Det är dessutom anmärkningsvärt att regeringen återigen kör över en sittande utredning. I detta fall Utredningen om ekonomiska styrmedel för el och värmeproduktion inom EU ETS och ekonomiska styrmedel för avfallsförbränning som ska vara klar den 1 juni 2017. Inom den utredningen diskuteras just lämpligheten av att införa kompletterande styrmedel.

Regeringen aviserar också att man inför indexuppräkning av ett antal miljöskatter. Förutom uppräkning med prisutvecklingen enligt KPI skall vissa skatter räknas upp med ytterligare 2 procentenheter varje år.

Den extra indexeringen av vissa skatter med 2 procentenheter utöver prisutvecklingen kan starkt ifrågasättas. Nivån anges motsvara en schablonmässig real BNP-tillväxt. Schablonen är dock högre än den faktiska utvecklingen under senare tid. Det principiellt fel att etablera system för automatiska skattehöjningar utan att beslut behöver fattas av riksdagen. En indexering bör typiskt sett endast motsvara en faktisk förändring av jämförelsetal. En schablonmässig indexering kommer självfallet att avvika från faktisk förändring och därmed verka snedvridande på ett icke önskvärt sätt. En årlig skärpning med 2 procent innebär med ”ränta-på-ränta-effekt” att skatten blir 50 procent högre efter 20 år utan att något nytt beslut fattats.