Avgifter för tredjelandsstudenter har stärkt kvaliteten

Men frågan är om utredningen primärt syftar till att förbättra kompetensförsörjningen och svensk konkurrenskraft eller om den är ett maskerat sätt att försöka avskaffa de avgifter som infördes för tredjelandsstudenter 2011.

Regeringens särskilda utredare ska föreslå nya mål och en nationell strategi för internationalisering av universitet och högskolor. I pressmeddelandet skriver man att det finns behov av ökad mobilitet. Det gör det. Beroende på vilken utbildning och vid vilket lärosäte studierna sker skiljer sig möjligheterna till internationella utbyten mycket. Vid internationella handelshögskolan i Jönköping, med mer än 90 procent av studenterna som deltar i minst en termins utbytesstudier, är internationella utbyten mer regel än undantag. Vid andra lärosäten är förhållandet det motsatta. Tidigare studier som Svenskt Näringsliv gjort visar att andelen studenter som deltar i utbyten beror i stort på lärosätenas organisation och vilket stöd lärosätet ger studenterna.

I pressmeddelandet står vidare att utredaren ska föreslå åtgärder för att öka Sveriges attraktivitet som studienation genom att föreslå ett sammanhängande system för anmälnings- och studieavgifter, rekrytering, antagning, prövning av uppehållstillstånd för och mottagande av internationella studenter. Det är vettigt. 2011 infördes avgifter för tredjelandsstudenter, vilket ledde till att antalet sökande minskade kraftigt. Efter 2011 har antalet tredjelandsstudenter successivt ökat igen. KTH har till exempel gått från cirka 130 nya betalande studenter 2011 till dryga 500 fem år senare, en ökning på nästan 400 procent. Det visar att hög kvalitet och interna strategier för att attrahera internationella studenter ger resultat.

Ett stort hinder vad gäller attraktivitet just nu är processerna på Migrationsverket. Centerpartiet uppmärksammade i en interpellation under hösten att flera lärosäten har fått betala tillbaka avgifter till 100-tals studenter som inte fått uppehållstillstånd. Hanteringen av uppehållstillstånd tar för lång tid och studenterna måste söka om sitt uppehållstillstånd varje år. Under ansökningstiden om förlängning får studenterna inte lämna landet vilket drabbar främst forskarstudenter som behöver delta på internationella konferenser. En del studenter blir utslängda efter ett år. Hanteringen på Migrationsverket har lett till att Sverige fått ett sämre rykte utomlands. För att skademinimera måste detta lösas akut. Här finns inte tid att vänta till att uppdraget ska slutredovisas i januari 2018.

Lärosätesrepresentanter vi har pratat menar entydigt att avgifterna för tredjelandsstudenter bidragit till högre kvalitet i utbildningen. Statistik från Universitets- och högskolerådet visar vidare att de som söker blir allt mer kvalificerade. Det är motiverade studenter som väljer Sverige som studiedestination – och som väljer att betala för att utbilda sig här. Genomströmningen bland tredjelandsstudenterna är bra. Det är därför märkligt att utredaren getts i uppdrag att även utreda hur lärosäten ska ha möjlighet att finansiera avgifter för tredjelandsstudenter inom ramen för sina utbildningsuppdrag. Varför ens utreda en alternativ tillbakagång när något verkar fungera?

Hade utredningen gjorts i syfte att säkra Sveriges framtida kompetensförsörjning hade beskrivningen av uppdraget sett annorlunda ut. Då hade kvalitet och relevans i utbildningen för alla varit vägledande. Fokus hade inte varit enbart på att rekrytera studenter, utan lika mycket på hur man kan behålla dem efter avslutade studier. De som följt högskoledebatten har hört ministern lova framförallt SUHF och SFS, förutom en internationaliseringsstrategi, att de ska ”se över” avgiftsfrågan. Det finns anledning att tro att den här utredningens primära syfte är att göra just det. Det är bara att hoppas på att utredaren gör ett jobb med primärt Sveriges bästa för ögonen.