Finns det ingen ände på transportskattehöjningarna?

Detta är ännu ett hårt slag mot transportberoende hushåll och företag. Drivmedelsskatterna har redan höjts i flera omgångar de senaste åren. Tidigare har regeringens reseavdragskommité också föreslagit att reseavdragen ska strypas och omfatta färre. Fordonsskatten har redan höjts och kommer vid årsskiftet att öka mycket kraftigt. Lägger man därtill underinvesteringar i vägunderhållet kan man konstatera att bil- och lastbilstransporter knappast underlättats på senare tid. Och inte lär det bli bättre framöver eftersom det i Januariavtalet utlovas en grön skatteväxling (=höjda miljöskatter) på 15 miljarder där bland annat en kilometerskatt väntas bli verklighet.

Att det blir allt dyrare och svårare att ta sig fram i vägtrafiken får stora konsekvenser. Företagen får både tuffare med kompetensförsörjning och internationell konkurrenskraft när arbetspendling försvåras och transporterna blir dyrare. Livspusslet för vanliga svenskar blir svårare att lägga, då varje resa blir dyrare. Folk åker i allmänhet inte bil för att det är roligt, utan för att de behöver ta sig till jobbet, skolan eller affären. Högre skatter på både bilinnehav och transport riskerar att dra isär landet, då tillgängligheten minskar och avstånden, i upplevd mening, ökar. Som vanligt slår kostnadsökningar av detta slag hårdast mot verksamheter och hushåll på landsbygden.

Att fortsätta de ständiga attackerna på vägtrafiken är inte hållbart, även om vi står inför både kostsamma välfärdsutmaningar och miljöproblem. Vägtrafiken står för 90 procent av allt svenskt resande och är en nödvändighet i de flesta svenskars vardag. Ska denna trafik ställas om behövs mer framåtriktade satsningar på elektrifiering, biodrivmedel och alternativa transportslag. Att ytterligare pressa svenska privatbilister och transportföretag, som redan bär en tung skattebörda, är varken innovativt, hållbart eller bra för Sverige.