Slopad karens kostar – stå för det Magdalena Andersson

Det finns många sätt att bemöta ett argument. Man kan visa att beräkningarna är felaktiga. Man kan presentera andra siffror. Man kan peka på brister i antaganden eller metod.

Och så finns det ett fjärde alternativ: att avfärda alltihop som ”hitta-på-siffror”.

Det var den vägen Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson valde i SVT Aktuellt när hon kommenterade Svenskt Näringslivs beräkningar av kostnaderna för ett slopat karensavdrag. Inte nog med att siffrorna kallades påhittade. Jimmie Åkesson uppmanades dessutom att ”sluta läsa näringslivets pamfletter”.

Det är ett anmärkningsvärt utspel. Inte minst eftersom de siffror som Magdalena Andersson avfärdar inte är hämtade ur någon pamflett från Svenskt Näringsliv. De kommer från regeringens egen departementspromemoria.

I DS 2023:33 analyseras konsekvenserna av ett avskaffat karensavdrag. Där konstateras att arbetsgivarnas direkta sjuklönekostnader skulle öka med 38 procent. Omräknat till 2026 års lönenivåer motsvarar det 14,9 miljarder kronor.

Men promemorian stannar inte där. Den redovisar också forskning som visar att frånvaron tenderar att öka när karensavdraget tas bort. De beteenderelaterade effekterna beräknas öka sjuklönekostnaderna med upp till till 10 miljarder kronor.

Sedan tillkommer verkligheten. När människor är frånvarande upphör inte produktionen. Företag behöver ta in vikarier, anlita konsulter eller låta befintlig personal arbeta övertid. Även detta medför stora kostnader för arbetsgivaren. Kostnadernas storlek är förstås en uppskattning. Men att det handlar om ett bortfall av företagens produktivitet och ett tapp i BNP på flera miljarder är fakta.

Man kan naturligtvis invända mot enskilda antaganden. Eller så kan man stå för att man tycker att det är en kostnad som är värd att ta. Det är så seriösa diskussioner förs. Men att kalla beräkningar som bygger på en departementspromemoria för ”hitta-på-siffror” är något annat.

Det säger något om kvaliteten på dagens politiska debatt. Alltför ofta möts invändningar mot kostsamma reformer inte med motargument utan med etiketter. Den som påpekar att en reform har ett pris avfärdas som part i målet. Den som presenterar en kalkyl misstänkliggörs. Men matematik är inte höger eller vänster. En kostnad upphör inte att existera för att den är politiskt obekväm.

Karensavdraget är självrisken i den svenska sjukförsäkringen. En försäkring ska ge trygghet och finnas där när du behöver den, men om den överutnyttjas ökar kostnaden för alla. När karensen togs bort i slutet på 1980-talet fick Sverige Västeuropas högsta sjukfrånvaro, skenande kostnader och färre arbetade timmar. Det ledde till att regering och riksdag redan i början av 1990-talet tvingades att återinföra karensen. Låt oss inte göra samma misstag en gång till.

Om Socialdemokraterna anser att dessa slutsatser är felaktiga bör de redovisa varför. Om de däremot anser att kostnaderna är värda att bära borde de argumentera för det. Men att avfärda dem som påhittade är inte ett tecken på styrka. Det är ett tecken på att man saknar argument.

Den här texten publicerades i Göteborgs-Posten 19 juni 2026.