Utan transportföretagen stannar hela Sverige

När Transportföretagens vd Marcus Dahlsten får önska något av politiken så är det trygghet i omställningen och fler utbildningsplatser riktade till Transportsektorn.

Inom vilka samhällsutmaningar kan transportsektorn vara en del av lösningen?

– Vi är ett exportberoende land i norra delarna av Europa, med långa avstånd. Vi kommer inte behöva resa eller transportera mindre. Företag och privatpersoner ska vara hoppfulla inför att morgondagens transportsektor är tyst och utsläppsfri.

– När transportsektorn med full kraft ställer om för att bli mer hållbar och ny teknik implementeras, då har vi chansen att rita ut vilken typ av samhälle vi vill ha. Det handlar om att investera och planera långsiktigt i den infrastruktur som fyller samhällets behov inte bara idag eller imorgon utan i decennier framåt. Och om att tillvarata livet i hela Sverige – städer och på landsbygden.

Vad ser du som de största hindren för företagen inom transportsektorn?

– Transportsektorns omställning är central för våra medlemsföretag. I Sverige har politiken satt ambitiösa mål för att minska koldioxidutsläppen och under det svenska ordförandeskapet har EU kommit överens om stora delar av sitt klimatpaket (Fitfor55). Våra medlemsföretag arbetar varje dag, året runt för att dra sitt strå till stacken. Men transportsektorn klarar inte hela omställningen på egen hand.

– I likhet med stora delar av övriga näringslivet, delar transportsektorn utmaningen vad gäller tillgången till kompetens. Den tekniska utvecklingen går snabbt och ställer krav på nya kunskaper och färdigheter.

Vad skulle du önska att politiken gjorde – både på kort och lång sikt – för att förbättra förutsättningarna för företag inom transportsektorn?

– Transportsektorn är utsatt för hård internationell konkurrens, består av en mångfald av aktörer och kunder som verkar och återfinns inom alla delar av samhället, med vitt skilda ekonomiska resurser. Vill vi skynda på elektrifieringen av transporterna behöver staten gripa in och skapa bättre förutsättningar. En eldriven tung lastbil är t.ex. 2–3 gånger så dyr som en med förbränningsmotor.

– Om jag skulle peka på ett par saker så skulle det för det första handla om att politiken måste skapa trygghet i omställningen. Transportsektorn måste veta att det finns el när och där den behövs och laddinfrastruktur för att ladda fordonen.

– För det andra måste politiken, men även vi som bransch, jobba för att attrahera fler att välja yrkesutbildningar. Antalet utbildningsplatser riktade till transportsektorn måste också spegla branschens behov och det krävs en politisk vilja att utöka antalet platser såväl inom gymnasieskolan som vuxenutbildningen.

Vad skulle du önska att politiken gjorde – både på kort och lång sikt – för att förbättra företagsklimatet i Sverige i stort?

– Företagens konkurrenskraft är avgörande för fortsatt ökad tillväxt som säkrar vår framtida välfärd. Ett problem som återfinns i de flesta branscher är regelkrångel och höga regelkostnader. Vi behöver att regler, såväl nya som befintliga, är ändamålsenliga och proportionerliga. Överimplementering måste undvikas både vid införlivandet och i tillämpningen av EU-lagstiftning.

Vad behövs för att stärka Sveriges konkurrenskraft och locka fler investeringar och rätt kompetens till transportsektorn?

– Förutom det jag redan nämnt måste Sverige bli bättre på att satsa på vår infrastruktur! Det gäller framför allt att vårda det vi redan har, på både väg och järnvägssidan, men vi ser också behovet av att satsa på ny infrastruktur. En väl utbyggd och väl fungerande infrastruktur stärker Sveriges konkurrenskraft. Mest illa ute är vårt vägnät, där 8 av 10 transporter sker. Underhållsskulden ökar för varje år. För ett land med långa avstånd till våra viktigaste marknader är infrastrukturen särskilt viktig.