Reformprogram för framtidens union

Ingen förutsåg att fransmannen Robert Schumans djärva plan för en europeisk kol- och stålunion 1950 skulle lägga grunden till dagens EU. Ingen gissade heller att 19 europeiska länder skulle använda en gemensam valuta.

Idag enar den gemensamma regelboken, inte som tidigare yttre hot. Värdegemenskapen kring demokrati och rättsstatens principer är utbredd, marknadsekonomi och frihandel värnas. Europeiska företag och medborgare lever som om gränserna inte existerar.

Historien om EU fokuserar annars ofta på misslyckanden. Kraxande olyckskorpar anklagar eurokrater för att vara byråkratiska i sitt arbetssätt, att nationella intressen styr. Den tidigare svenska EU-kommissionären Anita Gradin har kommenterat arbetet på följande sätt: ”Det är som i vilken familj som helst. Det är inte så jäkla lätt att komma överens alla gånger. Men när man är tvungen att hitta lösningar så gör man det alltid till slut.”

Det är lätt att glömma bort att det europeiska integrationsprojektet har gått från en småskalig, ekonomisk pakt till ett brett europeiskt politiskt samarbete. Nästan alla europeiska länder, 31 stycken, är anslutna till det europeiska ekonomiska område där fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital råder. Statistik visar att länder som Nederländerna, Tyskland och Sverige tjänar på den nya jättemarknaden.

Det är också lätt att glömma bort att modern ekonomi kräver gemensamma regler på detaljnivå för att handeln och den ekonomiska integrationen ska löpa smidigt och säkert.

Parallellt med att EU firar 60-årsjubileum i år, så finns prövningar. Vladimir Putins Ryssland flyttar fram sina positioner och leker söndra och härska. Nationalistiska strömningar flyter genom flera av Visgradländerna, migrationen ger huvudbry, den svaga europeiska ekonomin skaver. Italien, unionens tredje största ekonomi, brottas med hög skuldsättning, en ökande relativ fattigdom, populism, en utbredd organiserad brottslighet och korruption. Dessutom drar Brexit ut på tiden, vilket skapar osäkerhet.

Trots problem och utmaningar målar Sara Lowemark, EU-samordnare, en ljus bild av unionens framtid. I grunden handlar det om få till ett väloljat ekonomiskt samarbete, som underlättar för europeiska företag att verka och växa och lyfter EU:s konkurrenskraft, anser hon.

– EU visar att man kan ge medborgare och företag bra förutsättningar. Det är viktigt att värna framgångarna.

En ny rapport från Svenskt Näringsliv skjuter in sig på vad som krävs för att vässa arbetet ytterligare. Sju prioriterade områden utkristalliseras: den inre marknaden, en digital ekonomi, frihandel, regelförbättring, klimat, ett socialt EU och mångfald.

Sara Lowemark understryker att EU måste leverera inom områden där de är starka för att inte tappa medborgarnas förtroende. Hon vill att den inre marknaden utvecklas. Fortfarande hämmar nationella regler och att gemensamma lagar inte tillämpas konsekvent.

Samtidigt är det viktigt att öppna dörren till omvärlden och få fart på handel och investeringar för att skapa fler jobb och öka tillväxten. Regler ska vara nödvändiga, proportionella och effektiva, understryker hon.

– EU måste sitta stilla i båten, fokusera på det man har påbörjat, och se till att det slutförs.

Arbetet överskuggas delvis av frågan om ett starkare socialt EU. Kommissionens ordförande Jean Claude Juncker driver frågan hårt, påhejad av sin rådgivare, förre svenske generaldirektören i kommissionen, Allan Larsson.

Juncker anser att det är ett för stort fokus på den finansiella och ekonomiska sidan av EU-arbetet och vill balansera detta genom att fördjupa det sociala samarbetet. Det ska ske genom fler regleringar.

Fel väg, anser Svenskt Näringsliv. Social reglering hör hemma på nationell nivå, då skillnaderna är stora mellan medlemsländerna, förtydligar Sara Lowemark.

– Förutsättningen för att leverera på det sociala området, är att det finns en välmående union i form av fungerande företag och människor. Det hänger ihop, säger hon.