Sverige halkar efter i EU:s lagstiftningsarbete

Bra och ändamålsenliga lagar gynnar alla, även företag. Sedan länge vet vi att mycket av den lagstiftning som gäller i Sverige faktiskt beslutas i Bryssel.

Men Sverige är inte tillräckligt aktiv i EU:s lagstiftningsarbete. Följden är bland annat sämre lagstiftning, onödigt komplicerade nationella regelverk, samtidigt som det uppstår problem med tolkning och tillämpning av förordningar, anser Svenskt Näringsliv i en rapport och kräver att arbetet blir tydligare och formaliseras.

Enligt Sara Lowemark, EU-samordnare, är det dags att flytta fram positionerna och markera hur viktig frågan är för Sverige. Tanken är att få en mer demokratisk och öppen arbetsprocess kring EU-lagstiftningen.

– Huvudskälet till den rådande situationen, är att det inte ställs samma krav på beredning och information i lagstiftningsarbetet på EU-nivå som i den nationella processen.

– Olika samhällsaktörer kommer in först när lagstiftningen ska implementeras i svensk lag, men då har ju allt arbete på EU-nivå redan ägt rum. Då är det för sent, säger Sara Lowemark.

Därför är det centralt att tjänstemän och politiker på uppdrag i Bryssel förstår sitt uppdrag, att de representerar Sverige och inhämtar synpunkter från flera parter som påverkas av ett lagförslag och hur det slår mot svenska företag och svensk konkurrenskraft, förklarar hon.

– I dagsläget finns ingen formaliserad struktur för hur man ska inhämta den här kunskapen.

För att vara en stark och trovärdig spelare på EU-nivå måste Sverige ha insikter om hur EU-lagstiftning påverkar vår konkurrenskraft och ha en tydlig position i förhandlingarna.

Eftersom Sverige inte är delaktiga i ett tidigt skede av beslutsprocesserna, så befarar Sara Lowemark att tjänstemän kan byta åsikt eller ståndpunkt när ny information kommer till.

– Hade tjänstemän och politiker haft en helhetsbild över hur ett lagförslag slår mot svenska företag från början, då hade man kunnat vara konsekvent och driva den linjen genom hela processen.

Flera av Sveriges grannländer har skapat strukturer för att få en mer aktiv roll i EU-förhandlingar och vid genomförandet av nya förordningar på hemmaplan.

I Danmark ges till exempel arbetsmarknadens parter, sakkunniga från utbildningsväsendet och myndigheter möjlighet att ge regeringen information hur nya EU lagar påverkar dansk konkurrenskraft.

– Aktörerna är med från början innan det blir dansk lag och ser till att de danska företagen inte missgynnas av nya EU- lagar.

Från svensk sida har man inte kommit lika långt. Regeringen har visserligen infört så kallade EU-sakråd, där bland annat arbetsgivarorganisationer är inbjudna att tycka till om lagförslag, men dessa ligger alldeles för sent i EU:s beslutsprocesser och ger små möjligheter att påverka.

– Dessutom är det arbete som läggs ner i samband med genomförandet av EU-lagstiftning här i Sverige oproportionerligt stort i relation till det utrymme till förändring som finns.

Sara Lowemark menar att rapportens slutsatser är tydliga: samrådsformerna måste förtydligas och formaliseras.

– Det behövs nu ett tydligt politiskt ledarskap från högsta nivå i Regeringskansliet för att säkerställa insyn, delaktighet och inflytande för berörda aktörer i ett tidigt stadium av EU-processerna, säger hon.

Svenskt Näringslivs fem förslag:

• Etablera kvalitetsprinciper som vägleder EU-arbetet och skapa ett forum för diskussion och råd kring genomförande och tillämpning av EU-lagstiftning.
  
• Förtydliga att myndigheterna deltar i EU-arbetet som företrädare för Sverige.
  
• Inrätta stående beredningsgrupper som möjliggör ett reellt kunskapsutbyte om EU-förslagen.
  
• Håll ihop lagstiftningskedjan genom ökat samarbete mellan olika funktioner.
  
• Stärk utformning och innehåll i regeringens faktapromemorior.