Formskyddet: Så behöver det utvecklas

Rättighetens betydelse

När industridesign kom att få en allt större betydelse i mitten av 1900-talet låg det rättsliga skyddet efter. Upphovsrätten kan skydda det som kallas brukskonst, men är inte optimal för att skydda det som är industridesign. Det syfte som ligger bakom upphovsrätten är att skydda den intellektuella prestation som till exempel ett konstverk är. Reglerna är dåligt anpassade för att skydda den ekonomiska prestation som kan ligga bakom industridesign. Ekonomiska prestationer, alltså investeringar skyddas genom patent. Patenträtten skyddar dock tekniska lösningar, inte hur något ser ut.

Syftet bakom skapandet av mönsterrätten var alltså att skapa ett skydd som kunde skydda den investering som görs i att skapa formgivning. Tanken var att skapa ett skydd just för industridesignens behov.

Själva rättigheten har dock inte alls kommit att användas särskilt mycket. Det kan diskuteras om skydden i olika länder verkligen var välfungerande för sammanhanget.

En del av detta kan hänföras till reglernas utformning. Lagstiftningen i olika länder kom att spreta åt väldigt olika håll. Några länders lagstiftning liknade upphovsrätten mycket, kanske för mycket. Några länders lagstiftning, såsom Sveriges, liknade patenträtten mycket.

Rättighetens reglering och konstruktion

Ett skydd för formgivning berörs i Pariskonventionen från 1883, den stora konventionen kring det industriella rättsskyddet. Reglerna i sig innehåller dock inte så mycket av substans, vilket ledde till att olika länder kunde välja så olika lösningar.

Inom EU harmoniserades formskyddet runt millennieskiftet. Det innebar en rättslig revolution när EU-länderna enades om en till stora delar harmoniserad rättighet. Denna harmoniserade rätt hade också vare sig ett upphovsrättsligt eller patenträttsligt perspektiv på frågorna. Det formskydd som finns i EU idag är skapad med just formgivning för ögonen.

Det kan egentligen sägas idag att det finns två formskydd. Det ena är ett registrerat skydd. En ansökan om registrering som ska vara nationell i Sverige lämnas till svenska Patent- och registreringsverket, för en gemenskapsregistrering lämnas ansökan till EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO). En registrering gäller i fem år och kan sedan förnyas. Totalt kan en sådan registrering gälla i max 25 år från ansökningen.

Det andra skyddet är ett oregistrerat skydd som gäller i tre år. Detta skydd börjar löpa när formgivningen görs tillgänglig, till exempel genom att en vara börjar säljas. Skyddet i sig är också något svagare än det registrerade skyddet.

Problemen

Reglerna för formskydd har nyligen setts över inom EU, vilket lett till moderniserade regler. Reglerna återfinns både i en förordning och i ett direktiv. Det sitter förnärvarande en utredning som ser över hur direktivet ska genomföras i svensk rätt.

Det stora problem som kvarstår är att möjligheten till att skydda formgivning inte används av företag. Detta trots moderna regler. Ett avgörande problem är den utbredda kunskapsbristen.

Förslag på lösningar

Med tanke på att formgivning är så avgörande för företags konkurrenskraft borde formskyddet vara en av de mest använda immaterialrättigheterna, inte en av de minst använda.

Det viktigaste för att få tillräcklig utväxling på de investeringar som görs i forminnovationer är att säkerställa att tillräckligt många har tillräcklig kunskap om hur formskyddet fungerar. Idag får inte alla som genomgår utbildningar mot formgivningsyrken tillräcklig kunskap om vilka fördelar denna moderna lagstiftning ger. Detta behöver prioriteras.

Kunskapshöjande insatser kring formskyddet behöver göras även i förhållande till bland annat små och medelstora företag.