Låt den internationellt konkurrensutsatta sektorn sätta märket

Den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen är beroende av att företagen kan erbjuda omvärlden högkvalitativa produkter och tjänster till konkurrenskraftiga priser. Ska svenska företag vara framgångsrika internationellt måste de avtalade löneökningarna vara på en ansvarsfull nivå. För att nå dit krävs en väl fungerande lönebildning med en gemensam riktpunkt – märket.

Samtidigt som svensk ekonomi svalnar av så förbereder sig arbetsmarknadens parter sig för nästa stora omgång avtalsförhandlingar. De genomförs under 2020 och rör en majoritet av Sveriges arbetande befolkning. Återigen går vi mot en process där den konkurrensutsatta industrin går före, med ett avtal som normerar lönenivån för alla kollektivavtal.

En ny rapport som Svenskt Näringsliv tagit fram tillsammans med forskaren Cecilia Hermansson (mars 2019) visar att visst finns det utmaningar för Industriavtalet. Men. Det kombinerar reallöneökningar med en hög sysselsättningsgrad, ger arbetsfred och bidrar till det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. I en tid med stora samhällsförändringar så bidrar lönebildningen med Industriavtalet till stabilitet, istället för att som under 1970- och 1980-talen utgöra en störningskälla för samhällsekonomin.

Kollektivavtal för 2,8 miljoner medarbetare

2020 förhandlas kollektivavtal som omfattar 2,8 miljoner medarbetare i Sverige. Avtalsförhandlingarna är spridda över hela året. Viktigast är industrins avtal som ska förhandlas klart till den 31 mars 2020. Den dagen löper avtal ut för totalt 1,3 miljoner medarbetare inom industrin och flera andra sektorer i Sverige.

Industrins förhandling är central, inte bara för att det är en så stor del av svensk ekonomi. Det är som sagt industrin som även sätter normen för löneökningarna på hela arbetsmarknaden.

Industriavtalet kom till 1997 efter en längre period av turbulent lönebildning där arbetsmarknadens parter inom industrin tog ansvaret för att stabilisera en havererad svensk lönebildningsmodell och därmed undvika statlig inblandning.

De direkta effekterna av Industriavtalet är att det finns hög legitimitet för systemet, vilket ger stabilitet. Lönespridningen och konflikterna på arbetsmarknaden har minskat.

De indirekta effekterna är svårare att bedöma, eftersom flera andra reformer som genomfördes under 1990-talet och andra effekter också lär ha påverkat utvecklingen. Klart är dock att efter att Industriavtalet infördes stärktes produktiviteten, enhetsarbetskostnaderna sjönk och antalet utbrutna konflikter på arbetsmarknaden minskade. På senare år har produktivitetstillväxten fallit tillbaka, vilket sammanfaller med en global trend. 

Industrins utsatthet för internationell konkurrens innebär att arbetskraftskostnadsökningar långsiktigt måste stå i överensstämmelse med den internationella utvecklingen, främst i våra viktigaste konkurrentländer, för att inte underminera tillväxt och sysselsättning.

Hela samhällsekonomin gynnas av märket

Är de företag som tävlar på den globala marknaden konkurrenskraftiga internationellt går det bra även för de företag som verkar på marknaden i Sverige. God internationell konkurrenskraft hos de exporterande företagen leder till efterfrågan på exempelvis insatsvaror och servicetjänster även inom Sverige.

Samhällsekonomin gynnas alltså av att det märke som internationellt konkurrensutsatt sektor sätter gäller för hela arbetsmarknaden. Högre löner inom skattefinansierade verksamheter innebär högre skatter och därmed sämre konkurrenskraft för företagen. På det viset påverkar märket avtalsrörelsen för alla.

Om några får löneökningar som överstiger märket slutar snart märket att fungera. Då försämras konkurrenskraften och svenska företag får svårare att exportera. Utan ett starkt – av alla accepterat – märke riskerar vi att få en huggsexa där vissa fackförbund kräver högre löneökningar än andra. En sådan huggsexa är mycket farlig för den svenska ekonomin och leder till prishöjningar, luft i lönekuverten, stigande räntor, högre arbetslöshet och en sämre utveckling för hela samhällsekonomin. Det tjänar ingen på!