Regeringens AI-satsning riskerar att bli bortkastad

Regeringen har i dagarna aviserat en storsatsning på att skapa en internationellt ledande samverkansmiljö för AI. I sig är satsningen välkommen. Sverige som land kan inte riskera att halka efter när nu utvecklingen går otroligt fort.

Det finns dock ett stort orosmoln, som rör just den typ av samverkan mellan akademi, företag och stat.

I grunden handlar denna samverkan om hantering av kunskapsbaserade tillgångar. Det handlar om att olika aktörer ska dela med sig av de kunskapsbaserade tillgångar de redan har. Det handlar också om att skapa och få utväxling på tillgångar i form av till exempel know-how, patent och upphovsrättigheter.

Som satsningen beskrivs är tanken att kunskap som idag finns utspridd ska kunna samlas för att på så sätt kunna få större genomslag. Det är inget ovanligt att platser som Silicon Valley lyfts som en miljö där innovation frodas.

Digitaliseringsminister Peter Eriksson framhåller att genom samverkan mellan akademi, företag och staten tas ett avgörande steg för att Sverige ska vara en internationell aktör och ett land som är attraktivt för de skarpaste hjärnorna att verka i.

Problemet är dock att det inte sägs något om en samtidig satsning på att bygga system för att hantera de kunskapsbaserade tillgångarna. Det handlar såväl om de tillgångar de olika aktörerna redan har och de som kommer att skapas inom ramen för denna samverkansmiljö.

För att satsningen överhuvudtaget ska vara något värd måste den redan från början ha en tydlig struktur för hur kunskapsbaserade tillgångar ska hanteras. Vilket företag vågar öppna sina kunskapsprocesser för aktörer som inte kan utlova att företagshemligheter skyddas? Vilken näringsidkare vågar investera i forskning utan att redan på förhand veta vem som ska äga patent och upphovsrättigheter?

I grunden finns hos många, inte minst offentliga aktörer, en missuppfattning om vad öppen innovation innebär. När regeringen aviserar att skapandet av miljön ska ge möjlighet att accelerera forskning och innovation genom att ge tillgång till unika data, låta resurser och personer samverka och idéer spridas mellan tillämpningsområden låter det som att alla bara ska vara generösa.

Öppen innovation, creative commons, öppna data och så vidare handlar inte om att släppa alla tankar på immaterialrättigheter. Det handlar om att skapa starka strukturer där immaterialrättigheter ofta är helt centrala, inte minst för att säkerställa kontroll och kvalitet. Om satsningen som regeringen aviserar inte förmår att hantera rättighetsfrågorna backar det offentliga från sin roll.

Läs mer om regeringens förslag här.