Regeringens handelspolitiska deklaration den 4 mars slår fast att Sverige ska fortsätta sitt försvar av frihandel. Det är mycket välkommet. Sverige får inte avvika från sin frihandelslinje, då hotar ekonomisk stagnation.
Under de hundra åren mellan 1870 och 1970 hade Sverige tillsammans med Japan den högsta tillväxten i världen. Båda länderna tog sig från fattigdom till välstånd genom investeringar och handel med andra länder. Detta var möjligt genom att företagen kunde växa genom export och investeringar i andra länder, samtidigt som man kunde importera råvaror, komponenter, maskiner och annat man behövde. Det finns en bred politisk enighet i Sverige om värdet av ökad frihandel, och det är mycket viktigt att denna enighet består över parti- och blockgränserna.
Sverige är ett av de mest utlandsberoende länderna i världen. Över hälften av alla varor och tjänster som framställs i Sverige säljs utomlands, och nästan hälften av allt vi förbrukar kommer utifrån. Små länder som Sverige är mer beroende av frihandel än stora länder för att uppnå välstånd.
Vår samlade varu- och tjänstehandel (export och import) motsvarar mer än 90 procent av vår BNP, det vill säga alla varor och tjänster som produceras i Sverige. Vårt handelsberoende är nästan fyra gånger så stort som till exempel USA:s. Därför behöver vi en öppen världshandel och stabila regelverk. Intäkterna i handeln används förutom till att betala vår import också till att betala utlandsskulder eller till investeringar utomlands. Bland annat lägger vi svenskar ner totalt sett dubbelt så mycket på utlandsresor som utlänningar gör av med i Sverige. Förenklat kan man därför säga att vår export av varor betalar för våra utlandssemestrar.
Fördelarna med frihandel är uppenbara:
- Ekonomisk tillväxt – För att hela näringslivet ska fungera är det viktigt att företagssektorn är livskraftig och utvecklas i konkurrens. Frihandeln ökar konkurrensen och är därmed en förutsättning för större effektivitet.
- Konsumentintresset – Konkurrens leder till lägre priser och bättre utbud för konsumenterna – både för enskilda människor och företag.
- Ökad innovation – Frihandel ökar incitamenten för att utveckla ny teknik och nya produkter. Idéer och teknik sprids.
- Större öppenhet – En öppen och fri handel i konkurrens gör att fler kan delta på lika villkor. Regelsystemen kan bli mer för¬utsägbara och transparenta.
Handelsminister Ewa Björling höll den 4 mars ett anförande i riksdagen där regering¬ens principiella linje i handelspolitiken lades fast. Deklarationen bekräftar en politik som de flesta riksdagspartier varit i stort sett överens om i många år. Talet innehöll både stort och smått och avsåg uppenbarligen att tillfredställa många intressen.
Bland annat kan det vara svårt att se vilket av de många spåren som regeringen faktiskt prioriterar. Det är naturligt för en politisk deklaration men det viktiga är dock att Sveriges traditionella linje som en mycket stark försvarare av frihandeln består. Ur näringslivets perspektiv är det principiellt viktigt att kunna notera:
- tonvikten på behovet av multilaterala (flerstats-) avtal,
- behovet av mer liberalisering av handeln,
- insikten att våra viktigaste handelspartner finns i Europa,
- faran för nya protektionistiska åtgärder och behovet av att förklara hur världseko¬nomin hänger ihop med vår egen tillväxt och välfärd,
- behovet av bättre ekonomiska relationer med de snabbväxande länderna, framför allt i Asien,
- behovet av stärkt samarbete mellan EU och USA på det handelspolitiska området.
Regeringens deklaration är i huvudsak positiv men tämligen skissartad. Där finns mycket lite av strategiska resonemang om hur vi bör sköta handelspolitiken på lång sikt. Den så kallade Doha-rundan om ett nytt multilateralt avtal inom ramen för WTO går mot en osäker framtid. Det är bra att stödet för de förhandlingarna är obrutet så länge det finns en chans till framgång.
Regeringen synes ha en alltför stark tro på snabba framsteg i de bilaterala frihandelsavtal som EU-kommissionen försöker uppnå med bland annat Sydkorea och Indien. Visserligen vore sådana avtal bra för företagen, men ur näringslivets synvinkel vore det lika ändamålsenligt att också lägga resurser på mer närliggande eller redan utvecklade marknader där resultaten kan komma snabbare, till exempel Kanada. Vi hoppas därför att regeringen kommer att ge kraftfullt stöd till EU:s förhandlingar om ett avtal med Ukraina. Om Doha-rundan misslyckas måste man också börja fundera på om det inte vore önskvärt med ett frihandelsavtal mellan EU och USA.
En påtaglig svaghet i deklarationen är att den inte med ett enda ord nämner de krav som kommer från flera håll på att införa så kallade koldioxidtullar på varor som producerats utan¬för EU. En sådan utveckling skulle kunna bli katastrofal för det internationella handelssystemet, om man inte först har ett rimligt heltäckande internationellt avtal om hur utsläppen av växthusgaser ska hanteras. Ensidigt införda koldioxidtullar eller andra liknande åtgärder från EU:s sida skulle med säkerhet leda till en kraftfull negativ spiral av handelspolitiska åtgärder och motåtgärder, helt enkelt ett handelskrig. Ingen skulle tjäna på en sådan konflikt. Regeringen måste därför komma till klarhet om hur den avser att möta den utmaningen.
Svenskt Näringsliv stöder konsekvent frihandel, som är en förutsättning för att marknadsekonomi och konkurrens ska fungera på bästa sätt. Detta är även avgörande för att Sverige ska kunna återta en topposition i den internationella välståndsligan.
Skyddstullar i andra länder hindrar svenska företags marknadstillträde och är därför negativa för företagens export. Skyddstullar för import till Sverige och övriga EU gör att insatsvaror och tjänster blir dyrare för företagen i Sverige, så att de i sin tur förlorar konkurrenskraft. På sikt vill vi därför avskaffa alla tullar och andra hinder i världshandeln. Detta bör framför allt ske i WTO, så att handelshindren avskaffas i andra länder. Om detta inte är möjligt, bör EU sluta frihandelsavtal med så många länder och ländergrupper som möjligt. Dessa avtal bör dock ses som steg på vägen till ett nytt multilateralt avtal inom WTO.
