Långsam ökning av ojämlikheten

Regeringens nya långtidsutredning förutspår att ojämlikheten kommer att öka klart långsammare framöver jämfört med hur det har sett ut under de senaste decennierna. Fram till 2035 beräknas ojämlikheten i utredningens basscenario öka med endast en femtedel så mycket jämfört med utvecklingen mellan 1995 och 2017.

Ofta hävdas att ojämlikheten har stigit snabbare i Sverige än i andra länder. Det resonemanget grundar sig i att jämförelsepunkter på 1980-talet används. Då befann sig Sverige i ett extremt läge med visserligen låg ojämlikhet, men samtidigt en i övrigt ohållbar ekonomisk situation.

Sedan dess har vi sett stora reallöneökningar för alla grupper. Det är den stora förändringen som syns i människors vardag. Att statistiska mått på ojämlikhet under samma period har ökat är visserligen noterbart. Men i grunden handlar det om att Sverige har normaliserats och blivit mer som andra länder. Vår ojämlikhet är fortfarande klart lägre än OECD-snittet.

Ojämlikhet kan ändå vara problematisk för hushåll som har låga inkomster. Långtidsutredningen konstaterar att den viktigaste anledningen till att hushåll har låga inkomster är att de har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Utvecklingen på arbetsmarknaden är central för utvecklingen av inkomstskillnaderna. Därför är det viktigt med en ekonomisk politik som stimulerar jobbskapande.

En stor del av den statistiskt uppmätta ojämlikheten beror på ökade kapitalinkomster. Det är lätt att förledas av statistiken kring den allra rikaste procenten. Den största delen av inkomsterna hänför sig till försäljning av fastigheter. Om man säljer en bostad räknas vinsten som en kapitalinkomst ett enskilt år. Åren innan och åren efter kan en statistisk ”toppinkomsttagare” ha helt vanliga inkomster. En beräkning som tas upp i utredningen visar att endast en tredjedel av toppinkomsttagarna är varaktiga toppinkomsttagare. Övriga två tredjedelar är alltså inte höginkomsttagare på riktigt.

Utredningen har även analyserat hur familjebakgrunden påverkar elevernas skolresultat. Här finns en stor skillnad mellan barn som har fötts i Sverige och utrikesfödda barn. För svenskfödda gäller att familjebakgrundens betydelse är i stort sett oförändrad under de senaste decennierna. Däremot har familjebakgrundens betydelse ökat för utrikesfödda barn, vilket alltså är negativt för jämlikheten.

Långtidsutredningen slutsats är därför att skolan kompensatoriska förmåga inte har minskat. Men att den kompensatoriska uppgiften har försvårats av en hög migration och att fler barn anländer till Sverige efter skolstart. Det konstateras också att den förväntade lägre migrationen framöver kommer att göra skolans uppdrag lättare och leda till att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten därmed minskar.

Utredarna på finansdepartementet har utgått från SCB:s befolkningsprognos. Det innebär en osäkerhetsfaktor. Det hade varit intressant med alternativa beräkningar som grundade sig på scenarier med såväl hög som låg migration. Beroende på hur den faktorn utvecklar sig, kan ojämlikheten tänkas bli antingen högre eller lägre under kommande decennier jämfört med basscenariot.