"Sluta koka valfläsk, regeringen"

Finansministern och regeringen är optimistiska om tillväxten i Sverige. Den svenska ekonomin växte i oväntat hög takt under det andra kvartalet, företagen är fortsatt positiva och sysselsättningen stiger. Regeringen, liksom flertalet andra bedömare, skriver därmed upp sina bedömningar och räknar nu med att BNP växer ökar med 3,1 procent under 2017. Den positiva utvecklingen beror dock inte på den nuvarande regeringens politik utan framför allt på en snabb befolkningsökning och att Europa äntligen börjar återhämta sig efter finanskrisen. Det ger i sin tur en bättre export- och investeringsutveckling. En annan bidragande orsak är att vi nu även skördar frukter från tidigare regeringars strukturella reformer.

Inför den sista budgeten innan valet lockar detta givetvis till en kombination av högre offentliga utgifter och nya ”reformer” kombinerat med andra åtgärder för att blidka Vänsterpartiet. Regeringen pratar om ett reformutrymme på cirka 40 miljarder, långt över de 12 miljarder som det opartiska Konjunkturinstitutet anser finns. Man lovar lägre skatter för pensionärer, högre barnbidrag och underhållstöd, utöver de positiva satsningarna på utbyggd yrkeshögskola. Det är i hög grad kortsiktig valtaktik i en redan het ekonomi som ökar risken för överhettning. Men än allvarligare är att regeringen försitter ytterligare en chans att ta itu med de strukturella problemen i Sverige.

Regeringen har under mandatperioden beslutat eller aviserat höjda skatter om 70 miljarder kronor, brutto. Utlovade skattehöjningar på ytterligare 5 miljarder låter de nu bli att lägga fram. Samtidigt väljer man att sticka huvudet i sanden för de allvarliga strukturella problem vi har i Sverige. Regeringen verkar tycka att lägre skatter är bra för pensionärer, men inte för de anställda och de företag som faktiskt skapar den välfärd och de skatter som utgör den helt dominerande basen för pensionerna. Framtida generationer straffas dessutom genom höjda skatter på sparandet. Det är långsiktigt allvarligt för svensk ekonomi, för det svenska näringslivet och därmed för vår förmåga att finansiera välfärden långsiktigt. Vad vi ser allt tydligare är en budget dominerad av kortsiktigt valfläsk, istället för att angripa de strukturella problemen i ekonomin. Till dessa hör att Sveriges position i välståndsligan inte förbättrats och att problemen med en dåligt fungerande arbetsmarknad, tillväxthämmande skatter och en svagare produktivitetsutveckling finns kvar.

Allt mer av tillväxten bärs dessutom upp av befolkningsökningen, inte av att vi blivit mer produktiva. Historiskt har skillnaden mellan BNP och BNP per capita varit omkring en halv procentenhet, men har de senaste åren ökat till omkring en procentenhet. Den största förklaringen är flyktinginvandringen och den effekten kvarstår fortfarande eftersom man inte räknas in i befolkningen förrän efter man fått uppehållstillstånd. BNP-måttet blir därmed en sämre indikator på Sveriges välstånd. Visst växer ekonomin, men vi får inte så mycket extra resurser per person.

Fokus i politiken måste ligga på att skapa bättre långsiktiga förutsättningar för företagande och innovationer i Sverige. Det är grunden för en bättre produktivitetsutveckling. En positiv utveckling börjar med ett bra företagsklimat. Det lägger grunden för en positiv spiral med stigande sysselsättning, högre inkomster och mer resurser till välfärden. Det gäller alltså inte antingen företagande eller välfärd. Istället är företagandet en förutsättning för välfärden och gemensamt skapar de grunden för dagens och morgondagens välstånd.

På längre sikt talar dessutom det mesta för att regeringen i sin kalkyl inte tar höjd för kostnadstrycket i välfärdssektorn. Kombinationen av en åldrande befolkning, fler barn, hög flyktinginvandring, eftersatt infrastruktur, lönetryck i många offentliga sektorer och en i stort sett gränslös efterfrågan gör till exempel att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) i sin prognos pekar på ett gap år 2020 mellan inkomster och utgifter på omkring 40 miljarder kronor. Här finns en hotande skattebomb som ytterligare kan förvärra Sveriges problem med redan extremt höga marginalskatter som minskar motiven till studier och jobb. Åtgärder som skapar tillväxt blir därmed helt avgörande. Vi kan inte skatta oss ur dessa problem.

Åtgärder för att minska slöseri och därmed få ut mer för varje dyrbar skattekrona inom offentlig sektor är också helt nödvändiga. Regeringens förslag om vinstförbud för privata företag i välfärdssektorerna är dessvärre precis motsatsen. Här behövs snarare en diskussion om att införa någon form av mjukt skattestopp på kommunal nivå för att stötta alla goda krafter som ser en potential att förbättra den offentliga verksamheten – utan att slentrianmässigt höja skatterna. Nytänkande och innovationer, inte minst vad gäller innovativa digitala lösningar, är helt nödvändiga för att hantera det långsiktiga finansieringsgapet.

Just nu går det bra för Sverige. Utnyttja detta till att lägga grunden för en fortsatt tillväxt driven av ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv – inte till att koka valfläsk som riskerar att leda till överhettning och vinstförbud som slår undan benen för privata företagande i välfärdssektorn och därmed för mångfald och valfrihet. Med väl genomtänkta strukturreformer har statsministern och finansministern möjligheten att verkligen göra Sverige en vältjänst och stärka möjligheten till en bra välfärd på längre sikt.

Artikeln har publicerats på Di Debatt.