Svensk forskningspolitik kräver en uppryckning. Bland annat måste näringslivet involveras i större utsträckning. Regeringen har möjlighet att göra något åt situationen i nästa forskningsproposition. Det skriver Tobias Krantz och Emil Görnerup.
I en ny rapport från Svenskt Näringsliv presenteras en sammanställning över den senaste forskningen om hur staten bör agera som forskningsfinansiär och en jämförande analys av Sverige.
Målet är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation med framgångsrik forskning och framstående kunskapsintensiva företag också i framtiden. För det krävs att de politiska insatserna koordineras. Exempelvis måste åtgärder inom utbildnings- respektive skattepolitiken dra åt samma håll.
Med sin kommande proposition har regeringen stora möjligheter att vässa svensk forskningspolitik ytterligare. Vi vill särskilt lyfta fram tre viktiga områden:
För det första behöver Sverige ta fram en samlad FoU-strategi som även inkluderar näringslivet.
För det andra måste staten bli bättre på att använda och balansera de forskningspolitiska instrument som regeringen har i sin hand. Satsningar på universitet och högskolor är bra men ur ett samhällsperspektiv är incitament för ökade privata FoU-investeringar minst lika viktigt och motiverat.
För det tredje måste det tidigare arbetet med ökad autonomi för universitet och högskolor i kombination med ökad konkurrenssättning av FoU-finansieringen få fortsätta.
Utan en tydligare linje riskerar politiken att bli såväl otydlig som ineffektiv. Universitet och högskolor omsätter idag 70 miljarder kronor om året och är den största statliga arbetsgivaren med ansvar för 400 000 studenter. Näringslivet å sin sida investerar över 100 miljarder kronor om året i FoU i Sverige. Nu krävs ett samlat nationellt politiskt grepp. Dagens forskning avgör framtidens välstånd.
Utbildning