Statlig utredning: Stuprörstänkande stör sjukskrivningsprocessen

Den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskrivningsprocess har nyligen lämnat en delrapport om sitt utredningsuppdrag, med en läges- och problembeskrivning. Åtgärdsförslagen kommer först i april nästa år då slutbetänkandet ska överlämnas till regeringen.

Delrapporten pekar på bristande helhetssyn kring sjukskrivningar och att aktörerna i sjukskrivningsprocessen signalerar att det behövs bättre samverkan och samordning för att individen ska få stöd att återgå i arbete. Det finns också tankar kring hur återgången till arbete kan effektiviseras vid arbetsplatsinriktad rehabilitering.

– Vi har identifierat de viktigaste områdena och problem som står i vägen för minskade sjuktal och snabbare återgång till arbete. Vi har också börjat titta på lösningar, men valt att inte binda oss för några redan i delrapporten, säger den nationelle samordnaren Mandus Frykman.

Tre huvudområden har identifierats: en stabil sjukskrivningsprocess, en mer förutsägbar sjukskrivningsprocess och en sjukskrivningsprocess som ger ett stärkt stöd för återgång i arbete. Samordnaren lyfter fram helhetssyn från alla aktörer som en förutsättning för att effektivt kunna hantera problem och förändringar.

– Aktörerna i sjukskrivningsprocessen är sammanlänkade och de utgör förutsättningarna för varandras arbete. En aktörs förändringar får konsekvenser för andra aktörer i systemet. Vad som är rätt i en ände kan bli helt fel i en annan. Inom ramen för vårt uppdrag värderar vi dock inte enskilda beslut hos de olika aktörerna, utan vi konstaterar att förändringar fortplantar sig i processen och skapar problem som måste angripas med ett förändrat arbetssätt, säger Mandus Frykman.

Stuprörstänkande och en bristande helhetssyn har påtalats tidigare, inte minst i Inspektionen för socialförsäkringens rapport om styrningen av Försäkringskassan. Mandus Frykman pekar på att förändringarna i Försäkringskassans agerande har cementerat en bild av Försäkringskassan som en bov hos många aktörer. Inte minst har beslutet att dra ned på avstämningsmöten väckt irritation bland arbetsgivarna, liksom de försämrade möjligheterna till arbetsträning hos den egna arbetsgivaren. Han menar att med en bredare analys, där alla aktörers perspektiv vägs in, kan negativa konsekvenser av liknande förändringar undvikas i framtiden.

– Om man haft en process som hanterat förändringen i ett större perspektiv, med bredare analys av beslutens konsekvenser, hade det förändringsarbete Försäkringskassan var ålagd att utföra fungerat bättre för alla aktörer. En del av vårt uppdrag är att bidra med tankar om hur oönskade konsekvenser ska kunna undvikas när förändringar genomförs. Målet är att göra sjukskrivningsprocessen mer robust, så den tål omorganisationer och förändringar, säger Mandus Frykman.

En välfungerande sjukskrivningsprocess är beroende av samverkan mellan de olika aktörerna. I arbetet med utredningen har det framkommit att det i viss mån saknas samsyn om vem som ska göra vad och hur det ska gå till.

– Försäkringskassan har ett samordningsansvar och tidiga insatser är viktiga. Problemet, som de vi talat med är eniga om, är att Försäkringskassan kommer in för sent i sjukskrivningsprocessen – i genomsnitt dag 44 – och då blir det svårt för Försäkringskassan att vara drivande tidigt. Arbetsgivare och sjukvården som varit med i processen från början har dessutom en tendens att avvakta Försäkringskassan.

Förutsebarheten för individen behöver också förbättras, enligt utredaren. För individen blir det oklart vad som gäller när information och samverkan brister. Det kan handla om oklarheter om vad som händer näst i processen, till exempel när de olika aktörerna kommer med motstridiga besked. Något som framkommit i utredningens arbete är att många sjukskrivna inte förstår hur Försäkringskassan kan bedöma att de har arbetsförmåga samtidigt som deras behandlande läkare gjort bedömningen att de inte har det.

– Bristen på förutsägbarhet löper som en röd tråd i de individberättelser som vi tagit in och så kan det inte fortsätta – processen måste var tydlig för individen, understryker Mandus Frykman.

Läs delrapporten