Pensionsmyndighetens utspel förvillar

I ett omdiskuterat inlägg i sociala medier hävdade Pensionsmyndighetens generaldirektör i förra veckan att det är en myt att Sverige har en hög inträdesålder på arbetsmarknaden. Dessvärre blandar Pensionsmyndigheten bort korten när det gäller unga människors relativt sena etablering på arbetsmarknaden genom att med egna bearbetade data flytta fokus till inträdesålder i arbetskraften. Den senare är inte ett särskilt relevant mått i diskussionen om hur vi långsiktigt ska trygga framtida pensioner.

I rapporten som Pensionsmyndigheten hänvisar till redovisas tre olika varianter på inträdesåldern där skillnaden främst ligger i vad man inträder i, alltså vad de menar med att börja jobba. De tre måtten är inträdesålder i arbetskraften (22,4 år), inträdesålder i lönearbete (26,4 år) och inträdesålder i pensionsintjänande (20,2 år). De väljer dock särskilt att lyfta fram måttet inträdesålder i arbetskraften, vilken de menar är lägre än i många andra länder.

Tyvärr blir Pensionsmyndighetens försök att ta kål på en ”pensionsmyt” tvärtom i flera delar missvisande:

Inträdesåldern är inte ett i sammanhanget särskilt bra mått att använda. Det mått som brukar användas och som SCB alltjämt hävdar är det som är mest vedertaget är etableringsålder. Där utgår man i stället ifrån att 75 procent av en årskull ska vara i arbete. Under 2000-talet har etableringsåldern pendlat mellan 26 och 29 år för män respektive 29 och 32 år för kvinnor. Mellan 2010 och 2015 har den legat konstant på 29 år för att sjunka till 28 år 2016. Detta gör Sverige till ett av de länder i OECD med högst etableringsålder.

I rapporten görs en internationell jämförelse av inträdesåldrar vilken tillför mycket lite till en svensk pensionsdiskussion. Då länders pensionssystem är olika är frågan om när man börjar arbeta och när man går i pension absoluta frågor för varje enskilt land. Att isländska tjejer inträder före 17 års ålder har inget med svenska pensioner att göra.

Pensionsmyndigheten väljer heller inte att lyfta den mest relevanta siffran i sammanhanget. Förvärvsarbete har en mycket stor betydelse för att vi ska kunna upprätthålla vår välfärd. Ur det perspektivet är inträdesålder i lönearbete den mest relevanta. Kriterierna är lågt ställda och bygger på att individen ska ha en inkomst på knappt 10 700 kronor i månaden. 26,4 år blir inträdesåldern för lönearbete – en siffra som får anses som hög i sammanhanget – men just här väljer myndigheten inte att redovisa någon jämförelse med andra länder.

Under de senaste åren har det pågått en alltför ensidig debatt i Sverige om höjda pensionsåldrar. När fler svenskar lever längre är det också naturligt att vi behöver arbeta fler år – men det är inte givet att dessa arbetade år enbart måste läggas till slutet av arbetslivet. När nu regeringen förespråkar höjda pensionsåldrar tappar den bort perspektivet att det är lika viktigt att fler unga kommer i arbete tidigare.

Mest akut krävs reformer för att få ner examensåldrarna och därmed få ut högkvalificerad arbetskraft på arbetsmarknaden tidigare än i dag. För detta krävs en ökad genomströmning i högskolan och insatser för att få fler studenter att ta sin examen snabbare. Det är också i det perspektivet internationella jämförelser blir som mest relevant.

Svenskt Näringslivs beräkningar har visat vilken effekt det skulle ha om unga högskoleutbildade med minst tre års utbildning skulle etablera sig på arbetsmarknaden två år tidigare – likt i många andra OECD-länder. För samhället skulle BNP öka med 52 miljarder kronor. De offentliga finanserna skulle samtidigt kunna förbättras med 21 miljarder kronor.

Skandias beräkningar visar också att de höga examensåldrarna i Sverige får kännbara effekter i pensionskuvertet. En genomsnittlig kvinnlig lärare behöver till exempel spara drygt 2 000 kronor per månad utöver allmän och tjänstepension under hela yrkeslivet för att nå hennes önskade pensionsnivå – även om hon jobbar till 70 års ålder. En tidigare etablering på arbetsmarknaden förbättrar förutsättningarna betänkligt.

Pensionsmyndighetens utspel är mot den bakgrunden beklagligt, eftersom man har ett viktigt informationsuppdrag och ett sådant här inlägg förvillar mer än det folkbildar.

Mattias Munter, pensionsekonom, Skandia

Mikaela Almerud, högskoleexpert, Svenskt Näringsliv

Tamara Sobolevskaia, nationalekonom, Svenskt Näringsliv