Bit inte den hand som föder oss – ta emot den istället

Tack vare det starka motståndet mot löntagarfonderna för fyrtio år sedan, kunde vi i dag köpa våra kanelbullar av privata entreprenörer, som är intresserade av att erbjuda oss ett färskt och varierat utbud som tilltalar alla våra smaker – därför att det är så de tjänar pengar och gör vinst. Det gäller kanelbullar precis som alla andra varor i ett sunt och välfungerande samhälle.

Jag skrev senaste, och inte sista försöket ovan, därför att hur självklar den här friheten än kan tyckas oss, är den aldrig någonting som vi får ta för givet. Historien har visat att i tider av ekonomisk oro, letas det alltid syndabockar. Och även om inget förslag om löntagarfonder ligger på bordet i våra dagar, så har det varit populärt att angripa företagen på sistone.

Under pandemin, då politiska beslut gav en rad branscher näringsförbud och då beviljade en del lättnader, såsom uppskjuten skatt – då talades det slängigt om ”stöd” till företagen, när det i själva verket handlade om att de fick behålla de pengar som de finansierar välfärdsstaten med en aning längre. Då inflationen tog fart, delvis beroende på omvärldsfaktorer, delvis på den usla Sverigebild som gett oss den svagaste valutakursen i mannaminne – då anklagades företagen, totalt utan grund, från brett politiskt håll för att smyghöja priser och ”driva på inflationen”. Media har under en längre tid fyllts med varningar för att äta lunch ute (ta med matlåda istället!), att vänta med inköp, ställa in semestrar och hotellhelger och andra direkt företagsfientliga råd i dagliga morgonsoffor och nyhetsinslag. Hetsen mot friskolor tillåts fortsätta och så sent som i dag var oppositionsledaren ute och ropade efter en ny bankskatt med ord som ”övervinster”, och den senaste i raden av sektorer att helt grundlöst och utan fog anklagas för omotiverat höga priser är tjänstebranscherna.

Vi måste varje dag se upp med den här retoriken och glidande förflyttningen. Ett fundament i en marknadsekonomi är just att marknaden ska vara fri från politisk klåfingrighet – oavsett om den är förklädd i termer av inflationsbekämpning eller andra till synes goda intentioner. Utan fria och vinstdrivande företag har vi varken välstånd eller välfärd. När politikerna angriper företagen biter de bokstavligen den hand som föder dem.

För det saknas sannerligen inte på allvar viktiga områden för politiken att ta tag i – problem på en rad områden som byggts upp under lång tid, trots att vi har känt till dem och haft alla möjligheter att agera. Redan år 2010 varnade polismästare Carin Götblad för de våldsamheter, inklusive skjutningar och gängkriminalitet som i dag blivit så vanliga att en del medier infört rubriken ”Nattens skjutningar”. Götblad påpekade redan för 13 år sedan att riktade insatser då hade kunnat vända utvecklingen.

Häromdagen riktade Riksrevisionen mycket stark kritik gällande försörjningstryggheten i det svenska elsystemet, som de menar har försämrats genom flera politiska beslut. Här handlar det förstås bland annat om nedläggningen av kärnkraftsreaktorer. Argumentet att det tar alldeles för lång tid att bygga ny kärnkraft har nu använts så länge, att om vi första gången det användes hade påbörjat bygget, hade vi sedan länge haft de nybyggda kärnkraftverken i drift. Och även om debatten om el just nu är lågintensivare än i vintras, så kvarstår behovet av ett bättre energiförsörjningssystem. Det är inte bara mer produktion av el som behövs, utan det krävs ett elnät som klarar distributionen. Detta har varit bristfälligt länge och de senaste tjugo åren har det enbart byggts 60 mil nät. Enligt Svenska Kraftnäts beräkningar behövs det därför byggas ytterligare 700 mil de kommande 20 åren.

2008 bestämde Danmark och Tyskland att de skulle bygga en bro över Fehmarn Bält, och därigenom minska transporttiden av gods och människor från och till kontinenten med runt ett par timmar. Sedan dess har Danmark beslutat om investeringar på mellan 50 och 100 miljarder i infrastruktur genom landet, och är berett att möta den ökade trafiken då tunneln står klar 2029, medan Sverige fortfarande 15 år efter beslutet i stort sett inte vaknat i frågan.

Exemplen är många fler. En politisk kortsiktighet, kombinerat med ett oroande stort ointresse för konsekvensanalyser och därtill en räddhågsenhet som medför en ovilja att sticka ut för mycket från den åsiktsmässiga mittenfåran kan bevisligen vara förödande. Vi kan inte göra historiska misstag ogjorda, men vi behöver inte upprepa dem eller fortsätta prokrastinera. För det måste gå fort nu – för mycket mark har tappats på alltför många områden. För görs inte rejäla reformer för att för att få fart på Sveriges tillväxt och konkurrenskraft så kommer vi att sitta där om tio år igen och fortfarande tänka ”attans – varför gjorde vi inte mer då?”. Det behövs en krismedvetenhet på många områden. För läget är akut.

Regeringens höstbudget innehöll flera viktiga satsningar. Jobbskatteavdrag och satsningar på yrkesutbildning är steg i rätt riktning, men drivkraften att jobba och starta företag måste öka. Sänk skatterna på arbete och kapital, skapa en stabil och vettigt prissatt elförsörjning, och en fungerande kompetensförsörjningen. Fler måste försörja sig själva.

Näringslivet är inget särintresse och konkurrenskraft är ett område som måste prioriteras högt. Därför är det rejäla och långsiktiga reformer som behövs; tiden för mandatperiodsanpassad politik är över. Och för att återupprepa det jag skrev ovan, det duger inte att om tio år sitta och sucka över att vi inte vågade göra rätt när det behövdes. Börja med att lyssna på våra företagare istället för att jaga dem. Företagen är lösningen på våra problem – och viljan finns, men de måste ges rätt förutsättningar. Så ta emot den utsträckta handen – istället för att bita den.

Johan Dalén, regionchef Svenskt Näringsliv Blekinge