Riksdagen har sagt sitt – låt oss gå vidare!

Den tuffa diskussion som förts på riksplanet har sipprat ned och har även färgat många relationer mellan offentliga och privata aktörer inom välfärden. Diskussionerna har varit destruktiva och det har skadat den så viktiga utvecklingen av svensk välfärd.

Frågan om vinstbegränsningar kanske gör sig bra på valaffischer men när det gäller verkligheten, när man måste hantera de praktiska frågorna och när konsekvenser ställs mot varandra, så blir bilden en helt annan.

En undersökning visade nyss att inte ens hos socialdemokraternas egna kommunpolitiker finns en tro på att välfärden skulle må bra av vinstbegränsningar. Endast 14 procent tror att välfärdstjänsterna skulle öka i omfattning om de privata alternativen blev färre eller helt försvann. Även bland vanliga väljare är stödet för vinstbegränsningar ganska svagt när frågorna ställs på ett sätt så att man antingen behöver ta ställning till konsekvenser (minskad valfrihet och mångfald) eller när frågan ställs utifrån hur det faktiskt ser ut idag (är vinstmarginaler i nivå med övriga tjänstesektorn acceptabla?).

Nu har riksdagen sagt sitt, förslaget om vinstbegränsningar har fallit. Det är dags att lägga denna fråga till handlingarna och gå vidare.

Det finns en lång rad angelägna uppgifter att ta sig an för att få välfärden att fungera bättre och för att rusta den för framtiden. Kvaliteten måste säkras, uppföljningar måste bli bättre och redovisningen av kvalitet måste bli mer transparent. Dessutom måste välfärdssektorn öppna upp för nya arbetssätt och ny teknologi när kompetensbristen blir allt allvarligare samtidigt som den tekniska utvecklingen går i en rasande takt.

Inom näringslivet finns ett enormt engagemang och stor idérikedom som är en viktig drivkraft för utvecklingen av välfärden. Förhoppningsvis finns det nu en bättre grogrund för en mer konstruktiv dialog där fokus framåt ligger på hur privata och offentliga aktörer tillsammans och med lika villkor kan arbeta för bättre vård, skola och omsorg.