Goda råd i stället för kontroll skapar bättre företagsklimat

Det var Svenskt Näringsliv och LRF som bjudit in till sammankomsten, som varvade Clarstedts och Svenssons erfarenheter med gruppdiskussioner under en halvdag i slutet av oktober. Bland deltagarna fanns representanter från olika verksamhetsområden inom Åre, Östersunds och Krokoms kommuner.

– Det viktigaste för att skapa ett bra klimat är att förbättra kommunikationen och att våga tro på att företagen faktiskt villgöra rätt. Det förhållningssättet gör den allra största skillnaden, menar Martin Clarstedt, som till vardags är miljö- och byggchef i Rättviks kommun.

Tillsammans med Markus Svensson, tidigare näringslivschef i samma kommun, har han grundat den ideella föreningen Tillväxt och Tillsyn som arbetar för att förbättra myndighetsutövandet i Sverige. Konceptet är även känt som ”Rättviks-modellen” och föddes för tio år sedan, när de själva brottades med ett katastrofalt anseende hos näringslivet i hemkommunen.

– Vi var i stort sett sämst i alla rankingar och hade företagare som demonstrerade utanför kommunhuset. Efter flera sammandrabbningar mellan mig som näringslivschef och Martin som tillsynsansvarig ställde vi oss frågan om vi kunde arbeta på något annat sätt, berättar Markus Svensson.

När de letade efter best practice, forskning och goda exempel hos andra kommuner upptäckte de att det fanns ett rejält kunskapsglapp. Syftet med Tillväxt och Tillsyn var att fylla det glappet, och sedan grundandet har Rättvik och flera andra kommuner klättrat rejält i Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimat.

Tillväxt och Tillsyns modeller har ibland blivit ifrågasatta, men med tiden har flera kommuner börjat ta till sig deras sätt att resonera kring myndighetsutövande. I grund och botten handlar det om att skapa ömsesidig förståelse, förbättra kommunikationen och skapa tydlighet.

– Bra kommunikation innebär att vi anpassar språket efter den vi pratar med. Och för att göra det måste vi veta mer om vilka vi vänder oss till. Det handlar till stor del om att få in en ödmjukhet för vem man möter och förstå deras situation, säger Martin Clarstedt och fortsätter:

– Om jag går från att vara en strikt kontrollperson till att arbeta med mina företag, ge råd och skapa dialog, då får jag vara med och se dem utvecklas och det är enormt tillfredsställande.

Förändringsarbetet börjar med att lära känna sina företagare och där kan kommunerna utnyttja synergier mellan näringslivskontor och tillsynsverksamhet. För medan näringslivskontoret ska locka till företagsetableringar, så är det tjänstemän på tillsynssidan som har de flesta återkommande kontakterna.

Åre på väg starta ny samverkansgrupp

En som i sitt arbete träffar många företag är Matilda Pettersson, miljöinspektör på Åre kommun. Hon menar att det är bra att frågan lyfts och diskuteras brett – över olika verksamhetsområden.

– Egentligen är det här inte nytt. Ändå är det lätt att bemötandet hamnar på individnivå, att vi sitter i våra stuprör och jobbar på med det vi ska göra. Men det här behöver vi arbeta med gemensamt – eftersom vi alla är med och sätter bilden av kommunen, säger hon.

Åre kommun har tidigare haft samverkansprojekt för att möta företagens behov enligt en lots-modell med ”en väg in”. Nu är de på väg att starta en ny samverkansgrupp med deltagare från tillväxtenheten och miljö, plan, bygg och räddningstjänst. Även kundtjänst och alkoholhandläggare ska ingå. Mötet i Ås var en bra utgångspunkt för det, menar Matilda Pettersson.

Östersunds siktar på bemötandet

Östersunds kommun å sin sida har satt höga mål för bemötandet i tillsynsverksamheten. Kerstin Arnemo sitter i kommunstyrelsen och utvecklingsutskottet, och menar att företagsklimatet är otroligt viktigt.

– Många tror att Östersund har många offentliganställda men det är tvärtom: närmare 60 procent jobbar i privat sektor. Det är helt nödvändigt att vi har företag här som vill utvecklas, säger hon.

– Det jag tar med mig från dagens diskussioner är att bemötande – hela kedjan från planering till fakturering – är något som vi ständigt måste följa upp, genom referensgrupper till exempel. Och man gör det inte ”en gång för alla”, vi måste hela tiden se vad vi kan göra bättre.