Varför bryr sig Reepalu inte om kvalitet?

Lunnagård är ett kvalificerat omvårdnadsboende för personer med psykiatriska funktionsnedsättningar och/eller demens. Fastigheten som används är från början en herrgårdsbyggnad som man har byggt om till moderna omsorgslokaler. Totalt finns det ett trettiotal platser på sjukhemmet. Lika många anställd finns det med allt från undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, chef och kökspersonal till vaktmästare. Det öppna landskapet, personal som brinner för sitt yrke och ett tydligt ledarskap, anses vara Lunnagårds viktigaste byggstenar för en lyckad omsorg.

– Vi har parkytor på närmare 10 000 kvadratmeter, så här finns det goda förutsättningar för att tillgodose behovet av både aktivitet och vila i en naturskön miljö. Vår personal brinner för sitt arbete och sin arbetsplats, vilket innebär att vi har en låg personalomsättning och sjukskrivningsantalet är så lågt man kan komma, runt 1,5 procent. Det handlar också om att ha ett tydligt ledarskap och frigöra tid från de anställda så de kan fokusera på kärnverksamheten. Vi har exempelvis en vaktmästare som sköter praktiska uppgifter som att byta lampor. Det ska inte våra undersköterskor göra, säger Johan.

Nyligen presenterades välfärdsutredningen sitt slutbetänkande. Det viktigaste för utredningen är inte att höja kvaliteten i välfärden, utan att stoppa privata aktörers vinster – oavsett vilka effekter det får. Trots att Lunnagård anses vara en lyckad verksamhet där både personal och boende trivs har debatten angående vinster i välfärden gjort det ovisst för många företagare.

– Reepalu menar att det inte går att mäta kvalitet vid det enskilda mötet eftersom det påverkas av så många olika saker. Och ändå kommer han fram till att det är vi privata aktörer som ska bort? Det spelar alltså ingen roll för honom hur bra våra boende och personal har det, om vi har nöjda beställare, nöjda anhöriga, om våra sjukskrivningstal är låga eller personalkontinuiteten hög. Majoriteten av de boende kommer från tidigare äldreboenden där man inte klarat av det och då kostar vi inte mer än vad den offentliga äldreomsorgen gör. Vi är många gånger till och med billigare, säger Johan.

Att vinst skulle försämra kvalitén håller inte Johan med om, utan det har snarare varit en förutsättning för att utveckla verksamheten. Det har också varit viktigt att kunna investera i goda tider för att kunna hantera sämre tider.

Text: Sara Ljungberg