"Jag har genomskådat bluffen"

Jag struntar fullständigt i vem som levererar el hem till våra lampor, men jag lovar att jag är väldigt engagerad i min mammas äldreboende. Och om de inte håller kvalitet - så är jag den första att protestera och kräva bättring! Det ska, jäklar i mig, inte sparas på min mamma!!

Jag är lärare. 1979-1990 arbetade jag i skolan, med glädje, och vi hade det gott som lärare och eleverna fick det de behövde.
1990-2007 arbetade jag också i skolan och det tog några år innan katastrofen var ett faktum. Allting försämrades på bara några år. Det fanns inga pengar - bara neddragningar.

Plötsligt blev vi tillsagda HUR vi skulle operera... jag menar undervisa... Skola 2000 i Håbo kommun var ett sånt exempel. "Så här ska ni göra", folk utifrån berättade det för oss. Det var både svetsare, arkitekteter, sotare och advokater som gav sig in i skolbranschen via sina politiska partier.

Det blev sämre och sämre och sämre. Betygen sjönk. Kollegor slutade. Jag och andra började smygköpa material till våra klasser för privata pengar. Plötsligt fick vi rektorer som aldrig arbetat i skolan. Det var för att vi lärare skulle "piffas till" – fatta hur gammalmodiga vi var… De kallades inte ens rektorer utan "enhetschefer" och alla nya skolor skulle inte kallas skolor – utan "gårdar" Ängsmogården i Östersund är ett sånt exempel.
År 2007 orkade jag inte längre. Jag kunde inte vara en del av den nedrustning jag utsatte mina elever för. Föräldrar, som hade råd, försåg sina barn med pennor och sudd. (japp, vi hade köpstopp i skolan varje år - och t.om sudd var för dyrt).
Idag, 10 år senare, har jag totalt genomskådat bluffen. Det finns pengar! Man kan hålla högsta kvalitet i skolan och ändå gå med plus. Det vet jag därför att jag idag driver en skola tillsammans med min man.
Jag berättar gärna hur det går till. För Dig. Och alla andra som är intresserade. Och kom ihåg; det är inte på bekostnad av lägre lärartäthet, lägre löner, färre legitimerade lärare, större klasser, sämre skolmat, missnöjdare föräldrar eller elever. Och vi har en hög andel elever i behov av stöd. För vi väljer inte ut barn eftersom vi inte har en aning om vilka vi tar in i förskoleklassen utan följer kösystemet.

Jag hade en vision om en skola med eleven – inte budgeten – i centrum. Jag träffade en man som ville dela min dröm och vi startade en friskola i Bålsta 2008 med ett enda syfte; Att göra skillnad! Men aldrig någonsin hade jag trott att man skulle kunna göra vinst i skolan. Jag var säker på att min man skulle försörja mig och att jag inte ens skulle kunna ta ut lön. Så blev det inte! Vi gör överskott varje år, trots att vi anstränger oss för att förbruka pengarna i verksamheten! Ni förstår väl att jag blivit förvirrad många gånger…
Allt kan så klart göras bättre, det jobbar vi ständigt med. Men sluta tro på att det inte finns pengar i skolan. Det finns det! Vart tar de vägen i offentlig sektor? Våga ställa den frågan istället för att upprepa floskler om vinster i välfärden.
För eleverna är vinster flerfaldigt mycket bättre än förluster. TRO mig! Jag har erfarenhet av skola 1979 -2017 (varav bara ynka 10 år i privat sektor) Aldrig har jag varit med om att eleverna fått så mycket som i vår skola! Äntligen får jag ge varje elev vad den är värd och har rätt till. Ödmjuk och tacksam för alla 10 åren som jag har fått leva min dröm – och göra skillnad på riktigt!

Lili-Ann Öhlund-Green
Rektor och ägare av Läraskolan i Bålsta