Vi är inte konkurrenter

Generaldirektören Mikael Sjöberg har påbörjat en sk förändringsresa som ska förbättra effektiviteten på Arbetsförmedlingen och öka förtroendet bland arbetsgivarna och de arbetssökande. Det är ett lovvärt initiativ, men frågan är om det ens är möjligt eller rimligt. I en stor organisation brukar nämligen ett yttrande om ”förändring” innebära att många medarbetare går i vänteläge, för man vill ligga lågt och avvakta vad det där nya innebär i termer av arbetsinnehåll, attityder, aktiviteter och processer.

Att bygga varumärke tar tid. Experterna brukar tala om 7-10 år för att vända ett varumärke med dåligt förtroende. Och dåligt förtroende för Arbetsförmedlingen är nog de flesta ense om att svenska folket har, även om vi alla nog inser att det finns gott om duktiga enskilda medarbetare på myndigheten. Allt under 60 i kvalitetsindex indikerar att kunderna är missnöjda (AF har 43 bland sina kunder – de arbetssökande). Helst ska index ligga över 75. Dit har Arbetsförmedlingen en lång väg. Frågan är om det ens är möjligt för en generaldirektör att genomdriva denna enorma förändringsprocess. Och den än viktigare frågan är – har politikerna råd att vänta?

En politisk mandatperiod är fyra år och en fungerande arbetsmarknad där människor upplever att de kan få jobb (eller att de åtminstone få hjälp att försöka få ett jobb) kan vara skillnaden mellan regeringsmakten och en valförlust.

I DI var arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tydlig med två saker:

1. 1.
   Att Arbetsförmedlingen behöver kompletterande aktörer. Förmodligen anser hon att kompletterande aktörer behövs för att kunna hantera den flexibilitet som krävs på arbetsmarknaden. Förändringar kan ske snabbt (lågkonjunkturen 2009 är ett tydligt exempel) och då är inte en myndighet rätt instrument. Det tar tid att rekrytera och det tar ännu längre tid att montera ned. Myndigheter är inte alltid snabbrörliga, och det ska de heller inte vara.
   
2. 2.
   Arbetsförmedlingen behöver färre aktörer så att de kan hantera kontroll och kvalitetssäkring. Under vissa perioder har Arbetsförmedlingen haft över 1000 leverantörer. Vissa aktörer är miljardföretag med allt vad det innebär avseende kvalitetssäkring, digitala plattformar och personella resurser. Andra aktörer är enmansföretag. Att göra urval och kvalitetssäkra är inte lätt, men här har myndigheten faktiskt förbättrat sig de senaste åren. Vi leverantörer får numera återkommande kontroller vad gäller allt från lokaler till examensbevis på våra lärare. Vi har också en pågående dialog kring våra leveranser, vilket förbättrar för alla parter på sikt – inte minst för de arbetssökande.

Jag ser fram emot att få följa utvecklingen av Arbetsförmedlingen de närmaste åren. Men jag hoppas också att AlphaCE får chansen att ta en aktiv roll i diskussionen om en bättre och mer effektiv arbetsmarknad.

Varje vecka hjälper AlphaCE i snitt 42 arbetssökande ut i jobb i Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning. Kostnaden för att vi hitta ett jobb är i snitt 19.528 kr. Vi har extremt nöjda kunder – både arbetssökande och arbetsgivare. Vi är Arbetsförmedlingens förlängda arm, så när någon är nöjd med vårt arbete så borde myndigheten ta åt sig äran. Vi är inte konkurrenter, vi är leverantörer. Men någonstans i debatten så glömdes det bort.

Maria Mattsson Mähl, grundare av AlphaCE