Sveriges nuvarande klimatpolitik kommer att leda till produktionsminskningar i många branscher och samtidigt mycket liten effekt på de globala utsläppen, enligt flera expertinstanser. Det är dags för en klokare klimatpolitik, anser Tony Gunnarsson, projektledare på Svenskt Näringsliv i Västmanland.
Regeringens Reseavdragskommitté presenterade i somras att de vill avskaffa reseavdraget i sin nuvarande form och ersätta det med ett nytt system som ska omfatta färre resenärer. Uppåt 200 000 färre svenskar kommer att kunna göra reseavdrag, vilket beräknas spara staten 1 miljard kronor årligen.
Dessa förändringar kommer att slå hårt mot många som tar bilen till jobbet. Alla som har kortare väg än tre mil kommer helt att förlora möjligheten till avdrag. Att göra det dyrare med arbetspendling är dumt i ett läge där många företag har svårt att rekrytera.
Kommittén tar viss hänsyn till de med allra längst avstånd till jobbet. Men i det stora hela följer förslaget den politiska utveckling som gör det allt dyrare att köra bil i Sverige. Drivmedelsskatterna höjs numera årligen de senaste åren och är bland de högsta i världen. Också fordonsskatten har höjts.
Med det nya systemet hoppas man kunna minska utsläppen av koldioxid. Klimatvinsterna av förslaget är dock små. Koldioxidutsläppen beräknas minska med 220 000 ton eller motsvarande en procent av vägtrafikens utsläpp, samtidigt som hushållens kostnadsökningar blir desto mer påtagliga. Johan Lidefelt, nationalekonom på Svenskt Näringsliv, menar att reformen är ineffektiv: ”Miljönyttan är väldigt liten i förhållande till de samhällsekonomiska kostnaderna. Förslaget innebär alltså en kostnad på cirka 4 500 kronor för att minska koldioxidutsläppen med ett ton. Det finns effektivare sätt”.1
Inte heller på längre sikt syns någon ljusning. Experterna tror på en kilometerskatt inom tio år och i Januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna utlovas en grön skatteväxling på 15 miljarder kronor, vilket kommer att innebära kraftigt höjda miljö- och bränsleskatter. Detta kommer att drabba både privata bilister och de svenska företagens konkurrenskraft.
Svensk klimatpolitik slår hårt mot svenska företag
Transportskattehöjningarna är en del i försöken att klara av de mycket ambitiösa svenska klimatetappmålen inom ramen för Agenda 2030. Denna politik kommer att pressa många näringar, särskilt utanför storstäderna.
I rapporten Konsekvenser av Sveriges klimatpolitik i transportsektorn, som Sweco gjort för Svenskt Näringslivs räkning, framkommer att beslutade styrmedel ”kan få stora negativa effekter på tillgänglighet och mobilitet” och leda till minskad internationell konkurrenskraft för branscher som skog, gruv- och mineral, stål och cement.2
Även Konjunkturinstitutet har i sin rapport Klimatpolitisk inventering räknat på de höjningar av koldioxidskatten som krävs för att nå målen. I dessa beräkningar upplever ”de flesta sektorerna en minskning i produktionen” och sektorer som transport, järn- och stål samt skog- och trävaror drabbas mycket hårt. Hårdast drabbas dock branscherna jordbruk, fiske och gruvnäring, inom vilka produktionsminskningarna är särskilt kraftiga. Hanteras målen genom fokus på de svenska utsläppen beräknas produktionen inom det svenska jordbruket falla med upp till häpnadsväckande 59 procent.3
Och på DN Debatt (17/6) menar Per Kågeson, fil dr i energi- och miljösystemanalys, att beslutet att minska utsläppen av koldioxid från transportsektorn med 70 procent fram till 2030 bygger på bristfälliga underlag och att det skulle krävas fördubblat bensinpris om riksdagens klimatmål ska nås.4
Redan 2016, när regeringen slog fast att den avsåg att skärpa miljömålen samt att minska insatserna utomlands och i stället koncentrera minskningen av utsläppen av växthusgaser till Sverige, uttryckte Finanspolitiska rådet i en rapport kraftig kritik. ”En snabb minskning av oljeanvändningen i Sverige kombinerad med sektorsvisa reduktionsmål inom landets gränser riskerar att bli dyrt för Sverige utan att det leder till minskade utsläpp eller visar hur världen kan minska sitt beroende av fossila bränslen, menade Finanspolitiska rådets dåvarande ordförande professor John Hassler.5
Stora kostnader för hushållen
Även om den svenska klimatpolitiken bara åstadkommer marginella minskningar av världens koldioxidutsläpp, så har den stora negativa effekter på bilberoende personers ekonomi. Särskilt hårt drabbar politiken hushåll med låga inkomster och hushåll i glesbygd, enligt bland annat Konjunkturinstitutet.
Drivmedelsskatterna är direkt kännbara i vanliga familjers vardag, varje gång de ska skjutsa barn, åka och handla eller ta sig till jobbet. Dessutom ökar detta en redan växande klyfta mellan stad och land. De familjer som är beroende av bilen i sin vardag bär redan en stor del av den miljöpolitiska skattebördan. Men skatterna fortsätter att öka trots att bilismen, och särskilt landsbygdsbilismen, redan är kraftigt överbeskattad jämfört med vad som kan motiveras med de samhällsekonomiska kostnaderna (där bland annat olyckor, vägslitage och koldioxidutsläpp räknas in).6
Med detta i ryggen måste man fråga sig om de ansvariga politikerna på allvar reflekterat över klimatpolitikens konsekvenser. Är de beredda att stå för de negativa ekonomiska effekterna? Är de medvetna om den stora börda man lägger på landsbygdens hushåll? Eller väljer man att ignorera detta och gömma sig bakom goda ambitioner?
En klokare klimatpolitik
Sverige ska givetvis ha en ambitiös klimatpolitik, men den måste vara resultatinriktad och konsekvensutredd. Alla miljöpolitiska åtgärder borde utvärderas noggrant utifrån vilka konsekvenser de får.
Ska Sverige på riktigt gå före i klimatfrågan får vi inte glömma bort att utmaningen är global. Internationella klimatsatsningar är exempelvis betydligt mer kostnadseffektiva än ytterligare åtstramningar i Sverige, då Sverige redan har världens högsta koldioxidskatt7. Finanspolitiska rådet bedömer att den stora globala utmaningen ligger i att minska utsläppen från kolkraft och kolanvändning på ett kostnadseffektivt sätt. Hänsyn måste tas till hur politiken påverkar de globala utsläppen, samhällsekonomin i stort och svenska medborgares vardag. Höga ambitioner måste kombineras med en realistisk tidshorisont och en förståelse för beroendet av den internationella utvecklingen. För höga svenska miljöskatter riskerar att få som enda effekt att både produktion och utsläpp flyttar utomlands.
Politiken borde lära av det svenska näringslivet som ligger i framkant i miljöfrågor, bland annat genom energi- och resurseffektivisering. I en krönika berättar Linda Flink, Svenskt Näringslivs expert på energi och klimat, att många svenska företag redan har låga klimatutsläpp jämfört med konkurrenter i andra länder. ”Många svenska företag utvecklar också smarta produkter och material som i sin tur används till att skapa klimateffektiva produkter. Det arbetas aktivt med utveckling av nya tekniker, fossilfria bränslen, utsläppsfria processer i industrin samt nya tjänster och produkter som hjälper konsumenter att minska sina klimatavtryck”.8
För att stödja näringslivet i klimatomställningen bör staten lägga större fokus på att underlätta teknikomställningen och elektrifieringen av bland annat fordonsflottan samt bostads- och industrisektorn. Omställningen kräver både kapital och god mylla för klimatinnovationer. Men det krävs också en fungerande och kostnadseffektiv elförsörjning. Så kan vi kombinera en trovärdig och ambitiös svensk klimatpolitik med stark ekonomisk konkurrenskraft, och så kan vi göra Sverige till ett land som andra vill följa efter.