Radar ritar framtidens miljöer för människan

Idag är källarlokalen historia, men en ack så viktig del i berättelsen om Radar. För Oskar uppstod idén om eget företag under tidigare år som anställd inom branschen, men blev först till verklighet när lågkonjunkturen kom till Sverige. Några år senare när Radar hade vuxit till fem personer på tre år, var det en grupp med olika utbildningar och erfarenheter från olika miljöer.

– Då var vi unika, men jag har alltid trott på att en blandning av människor berikar varandra. Alla kompetenser och erfarenheter är viktiga i vårt jobb. Vi ritar fysiska miljöer och strukturer för människan. Rätt funktion på rätt ställe, inte bara snygga fasader. En linje på pappret är för den som ska bygga, men resultatet av linjen kan vara en låg mur där grannar kan sitta och snacka, säger Oskar.

Som verksam i Göteborg sedan 2003 ser Oskar en stor skillnad på företagsklimatet och som många andra upplevs bristen på lokaler och bostäder vara ett hinder för fortsatt tillväxt.

– Det händer mycket i Göteborg och efterfrågan är god. Det är svårt att finna lokaler som passar för vår verksamhet och alla vet också att bristen på bostäder försvårar utifrån ett kompetensperspektiv. Däremot tror jag att vi står vid ett krön nu och på andra sidan kommer blir det enklare. Men för framtiden får vi inte försätta oss i denna situation igen, förklarar Oskar.

Med ett kundregister som sträcker sig över hela landet har Radar erfarenhet att jobba med olika aktörer inom det privata och offentliga. Man upplever att skillnaderna mellan kommunerna är särskilt stor i kunskap. När Radar kom på fötter var det delvis tack vare LOU (lagen om offentlig upphandling), då var även inställningen och viljan annorlunda.

– Det finns så mycket kompetens och erfarenhet som inte tas tillvara på som sig bör. Det offentliga måste våga vara en förebild i samhället där effektivitet och kvalitet genomsyrar. Utvecklingen går tyvärr inte i den riktningen, eftersom priset är det som styr i allt för många upphandlingar. Vi alla vet att det inte är lägsta timpris som automatiskt blir lägsta slutpris. Jag önskar också att man tog modet till att granska sig själv och att man vågar utvärdera den egna kommunen. Det privata tvingas att göra det konstant, för att vara konkurrenskraftiga. I slutändan handlar det om skattebetalarnas pengar som ska förvaltas väl, avslutar Oskar.