Kommunal arbetsförmedling - det danska exemplet avskräcker

År 2007 genomförde Danmark en storskalig kommunalisering av arbetsmarknadspolitiken. Staten släppte det operativa ansvaret för utförande av arbetsmarknadstjänster till kommunerna. Genom lokala Job Centres skulle insatserna till såväl arbetslösa som uppbär försörjningsstöd, som personer med behov av extra stöd förbättras.

Debattörer som förespråkar en ökad kommunal medverkan i den svenska arbetsmarknadspolitiken använder till och från Danmark som ett föregångsexempel. Tillskyndare av större kommunala inslag menar att samordningen har stärkts och att arbetslösas anknytning till arbetsmarknaden förbättrats i det danska exemplet. Nu kommer signaler från Danmark att kommunaliseringen är allt annat än lyckad.

Efter år av skandalrubriker ska det danska systemet läggas om i grunden. Problembilden är tydlig: Likvärdigheten mellan Job Centres är satt ur spel med betydande skillnader i såväl utförande som i faktisk effektivitet. Exakt vad kommunerna erbjuder de arbetslösa är höljt i dunkel. Den danska regeringen vet inte ens hur stor andel av utförandet som sköts av fristående aktörer. Och bristen på data gör att de olika programmen är mycket svåra att följa över tid.

Därtill tillhör den danska arbetsmarknadspolitiken en av de dyraste i hela OECD. Danskarna spenderar nästan dubbelt så mycket statliga anslag på den aktiva arbetsmarknadspolitiken som Sverige.

En viktig slutsats är att den danska regeringens viljeinriktning går mot att renodla stödsystemen, banta utgifterna och faktiskt prioritera mer resultatstyrning och mindre processkrav.

En annan viktig slutsats är vilka svårigheter som kommer med ett kommunaliserat system. Kostnaderna är höga. Skillnaden mellan kommunala Job Centres kan uppgå till uppemot 30 procent i effektivitet. Människor hamnar mellan stolarna. När väl politiken bestämmer sig för att ändra inriktning är resan tillbaka till ett harmoniserat statligt system ohanterligt.