Årets målerikonflikt visar missbruket av konfliktreglerna

Under avtalsrörelsen 2017 har det hittills varslats om stridsåtgärder 28 gånger, varav tre gällt strejk av Målareförbundet. Måleriföretagen i Sverige har upplevt ytterligare en konfliktfylld avtalsrörelse.

Måleriföretagen är över lag besvikna på utfallet i avtalsrörelsen då Målareförbundet helt avvisade förslag om att genomföra flera moderniseringar av det i många fall otidsenliga Måleriavtalet. Bland annat ville Måleriföretagen göra det lättare för enskilda medarbetare att jobba mer flexibelt för att få ihop livspusslet, vilket skulle göra det mer attraktivt att teckna kollektivavtal. Detta är nödvändigt, eftersom de flesta måleriföretag idag saknar kollektivavtal och trenden för organisationsgraden i branschen är fortsatt vikande.

Rolf Bladh, förhandlingschef på Måleriföretagen, menar dock att facket inte var intresserat av att lyssna på arbetsgivarna och att Målareförbundet missbrukar konfliktvapnet för att bevara dagens system.

– Vi vill föra branschen framåt, men vi såg inget intresse från Målareförbundet. Dagens konfliktregler innebär att facket enkelt kan förhindra all utveckling av branschen, säger Rolf Bladh.

Enligt Rolf Bladh påminner detta om Målareförbundets beteende under avtalsrörelsen 2016. Då levererade facket ”strejktårtor” till alla arbetsplatser där medlemmarna skulle tas ut i konflikt – detta trots att Målareförbundet ännu inte hade mottagit medlarnas slutgiltiga bud. Rolf Bladh menar att det är ett tydligt exempel på att facket vill ha konflikt och att man i själva verket inte bryr sig om att förhandla med arbetsgivarna.

För att inte utlösa konflikter i årets avtalsrörelse valde Måleriföretagen att tona ned kraven på ett moderniserat Måleriavtal. Rolf Bladh tror emellertid inte att det var de föreslagna förbättringarna av kollektivavtalet som fick Målareförbundet att varsla om stridsåtgärder i årets avtalsrörelse, utan att det är den täckmantel som facket använder för att kunna ställa krav på kostnadsökningar som överstiger det lönenormerande märket:

– Att varslen i själva verket handlade om att facket ville träffa avtal över märket blir tydligt om man ser på vårt bud – där ingick det mesta som Målareförbundet hade begärt. Vi var dock tydliga med att ett nytt avtal inte får landa över märket, och då varslade facket om stridsåtgärder.

Målareförbundets totalt tre varsel omfattade cirka 800 målare i en bransch om totalt 10 000. Givet att de varslade stridsåtgärderna omfattade nära en tiondel av målarna skulle de ha fått enorma konsekvenser för branschen om de trätt i kraft, förklarar Rolf Bladh. Han menar även att man från arbetsgivarnas sida noterar en trend där facket utmanar föreningsrätten genom att rikta varslen mot företag som ingår i Måleriföretagens förhandlingsdelegation. Vidare satte Målareförbundet i system att eskalera konflikterna genom att utöka sina stridsåtgärder så fort Måleriföretagen varslade om spegellockout, trots att lockouterna endast har motsvarat de varsel som redan har lagts av Målareförbundet.

Måleriföretagen menar att det är dagens konfliktregler som möjliggör Målareförbundets återkommande missbruk av konfliktvapnet:

– Målareförbundet vill inte förhandla med oss och struntar i vad som är bäst för jobben och företagen. Om vi säger nej, eller har en avvikande uppfattning i någon fråga, så svarar facket konsekvent med att varsla om nya stridsåtgärder. Det strider mot andan i den svenska modellen, avslutar Rolf Bladh.