Framgångsrik modell med skavanker

– Kollektivavtalen är en viktig del av den svenska modellen, säger Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson.

Han konstaterar att Sverige är ett av de länder som har högst kollektivavtalstäckning i världen och att det beror på att det finns en tradition kring den svenska modellen.

– Det har över tid varit ett ganska framgångsrikt koncept. Och när facken nu tappar medlemmar är det ju faktiskt arbetsgivarna som bär upp den svenska modellen, säger han och hänvisar till Arbetsmarknadsekonomiska rådets senaste rapport ”Hur fungerar kollektivavtalen”, som sa att det i högre utsträckning än tidigare är just så.

Samtidigt som Peter Jeppsson menar att den svenska modellen har levererat bra över lång tid, så säger han att den inte är perfekt. Framför allt är det konfliktreglerna som är problemet, menar han.

– Bristerna i konfliktreglerna gör att det blir oproportionerliga resultat av kollektivavtalsförhandlingarna ibland, säger Peter Jeppsson och tycker också att det emellanåt kan bli svårt att anpassa gamla kollektivavtal efter nya förhållanden på arbetsmarknaden.

Jonas Siljhammar är vd på besöksnäringens bransch- och arbetsgivarorganistion Visita. Han har genom åren förhandlat många kollektivavtal. Han menar att genom kollektivavtalen blir det möjligt att branschanpassa lagar och regler, och att det är nödvändigt på en arbetsmarknad med stora olikheter.

– För våra medlemmar är branschanpassningen avgörande. Den ger också långsiktiga och stabila regler, säger han och betonar att den också ger en trygghet genom att företagen och de anställda vet vad som gäller.

Han får medhåll av Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten, som konstaterar att kollektivavtalen främjar förutsägbarheten och möjligheten att planera på lång sikt.

– Det är nödvändigt för att vara konkurrenskraftiga. Å andra sidan är det viktigt att komma ihåg att avtalen även medför kostnader som påverkar konkurrenskraften, säger han.

Per Hidesten menar att kollektivavtalen gör det lättare att samverka på lokal nivå mellan de anställda, deras fack och företagen.

Men precis som Peter Jeppsson menar både Jonas Siljhammar och Per Hidesten att det finns utvecklingspotential. Jonas Siljhammar understryker framför allt möjligheten till lokal lönebildning, det vill säga att företagen i högre utsträckning ska kunna sätta individuella löner.

– Villkoren för lönesättningen ska sättas i det enskilda företaget och ska baseras på individens prestationer, säger han och menar också att det är viktigt med en större lönespridning, där ökningarna av ingångslönerna hålls nere.

– På så sätt skapas utrymme för att premiera duktiga medarbetare, säger han.

Jonas Siljhammar vill dessutom se mer möjligheter till lokala lösningar, något som Per Hidesten också önskar.

– Kollektivavtalen medför en viss stabilitet, men måste framför allt utvecklas vad avser flexibilitet. Och de behöver förenklas, säger Per Hidesten.

Han menar att kraven på att snabbt kunna anpassa produktion och kostnader för basindustrin som konkurrerar på den internationella arenan måste få tydligare avtryck i avtalen.

– Kollektivavtalen måste bidra till, inte motverka, produktivitetsförbättringar, säger Per Hidesten.

Susanne Andersson Pripp driver Hotell Ett i Östersund. Hon har dessutom förhandlat kollektivavtal vid ett flertal avtalsrörelser.

– För mig som arbetsgivare har det alltid varit viktigt att ha kollektivavtal, för det visar att jag är seriös, säger hon.

Hon menar att det också är en garant för hennes gäster. När hon har kollektivavtal så vet de att de bor på ett hotell som följer riktlinjer som är bra för såväl företagaren som för personalen.

Men inte heller Susanne Andersson Pripp tycker att allt är perfekt. Hon håller med Jonas Siljhammar om att det finns mycket att arbeta med vad gäller den lokala lönebildningen.

– Vi har kommit en liten bit på vägen men behöver komma mycket längre, säger hon.