Kommer Data Act garantera konkurrenskraft för det europeiska näringslivet?

Men är förslaget ändamålsenligt, och är åtgärderna proportionerliga? Svenskt Näringsliv bjöd in till ett digitalt seminarium för att titta närmre på förslagets konsekvenser och möjligheter.

Charlotte Andersdotter, chef för Svenskt Näringslivs EU-kontor i Bryssel, hälsade välkomna och konstaterade att det är svårt att koncentrera sig på något annat än det som sker i Ukraina.

– Men samtidigt måste arbetet fortsätta, och näringslivet har en viktig roll att spela i ett stärkt Europa. Data Act är en hörnpelare i den europeiska datastrategin, och en viktig framtidsfråga inte bara för näringslivet – utan för Europa och vårt närområde, sa Andersdotter.

Ett kritiskt läge

António Biason, Legal and Policy Officer, Directorate-General for Communications Networks, Content and Technology, inledde med att konstatera att vi befinner oss i ett kritiskt läge för den datadrivna ekonomin. Data Act är det senaste initiativet inom den större europeiska datastrategin, som har till syfte att skapa ett gemensamt europeiskt dataflöde - en inre marknad för data. EU-kommissionen arbetar hårt med flera parallella initiativ för att uppnå detta, varav Data Act är ett.

– Data Acts uppgift är att uppnå en rättvisare marknad genom att tillskriva användare av uppkopplade produkter rätt till den data som genereras vid användningen av produkten. Förordningen ska harmonisera lagstiftningen hos medlemsländerna och bidra till rättvis, rimlig och transparent datadelning. Inte minst ska förordningen öka möjligheterna för fler att använda data – den datadrivna ekonomin har potential att öka EUs gemensamma GDP med 270 miljarder Europa till 2028, berättade António Biason.

I breda drag kommer den föreslagna förordningen ge användarna mer kontroll över och tillgång till sin egen data. Lagförslaget kommer också ge offentliga organ bättre tillgång till nödvändiga data, samtidigt som det ska minimera kraven på företagen.

– Det var enklare förr, men med Internet of Things kommer nya utmaningar. Det handlar inte bara om hur data samlas in och används, utan också vem som tjänar på den. Enligt lagförslaget är små företag undantagna från många av kraven, men ska samtidigt ha tillgång. Dessutom reglerar förordningen orättvisa kontraktskrav på små företag, för att möjliggöra större konkurrens, sa Biason.

Osäkerhet och merarbete

Data Act ska också göra regleringen mellan företag och offentliga organ proportionella, begränsade och förutsägbara. Idag får många företag flera förfrågningar om samma data, vilket skapar osäkerhet och merarbete.

– Företagen behöver likriktade och tydliga regler och standarder att förhålla sig till. Bara så kan vi maximera den datadrivna ekonomins värde, ge användarna kontroll över sin data och göra data tillgänglig. Det är så EU blir ledande i den andra vågens dataekonomi, avslutade Biason.  

Moderatorerna från Business Europe, Svetlana Stoilova, adviser och Elena Bertolotto, senior legal adviser, ledde en diskussion kring förslagets följder för det europeiska näringslivet.

Christina Wainikka, policyexpert för immaterialrätt på Svenskt Näringsliv, såg två stora frågetecken kring lagförslaget. Det ena rörde den breda definitionen av data. Många jurisdiktioner skiljer på data och information, exempelvis reglerar GDPR data och direktivet om företagshemligheter information.

– Finns det en skillnad? Finns det en definition? Och nästa punkt, vad är den juridiska definitionen av data? Data är en viktig tillgång. Ibland kallas det till och med den nya oljan, har man tillgång till data och vet hur man ska använda den har en stor fördel över konkurrenterna. Men vad är det egentligen i ett juridiskt perspektiv? Definitionerna skiljer sig mellan medlemsländerna, vilket försvårar arbetet med likriktning, konstaterade Wainikka

Carola Ekblad, expert på digital policy på Svenskt Näringsliv, kallade initiativet för ambitiöst, men konstaterade också att befintlig lagstiftning som rör datadelning fortfartfarande är ny och att aktörerna på marknaden nog främst behövt klargörande av befintlig lagstiftning snarare än mer lagstiftning.

”Företagen behöver mer tid att ställa om”

– Det finns lagliga krav som försvårar hur data får delas, att skilja mellan personlig och icke-personlig data är ett av dem. Ett tydligare regelverk kring kraven på datadelning behövs, och företagen behöver mer tid att ställa om. Vi borde i detta skede fokusera på incitament snarare än tvång. Och Data Act måste försäkra att rätten till data inte utnyttjas. Offentliga organs rätt till data måste begränsas till data med starkt allmänintresse, och kraven måste skärpas och definieras. Definitionerna i det nuvarande förslaget är för vida, konstaterade Ekblad.

Carolina Brånby, expert på digital policy på Svenskt Näringsliv, menade att direktivets konsekvenser för små och medelstora företag inte är tillräckligt utrett. Åtgärderna som krävs är kostsamma, och det är svårt att veta i vilken utsträckning man behöver vidta åtgärder.

– Att hindra dataöverföring skapar konkurrensnackdelar för den europeiska näringslivet. Dessutom brister riskanalysen. Precis som med GDPR krävs långtgående säkerhetsåtgärder för data som inte nödvändigtvis är speciellt skyddsvärd. Läget försvåras dessutom av att företag sällan överför antingen personlig eller icke-personlig data – oftast är det båda. Tredje lands tillgång till data är redan reglerat inte bara av GDPR, utan också i handelsavtal. Det finns redan krav på försiktig hantering och att informera användaren. Kraven på företagen måste vara proportionerliga, kostnaden och tidsåtgången måste vägas mot nyttan. Dessutom är implementeringstiden alldeles för kort – företagen skulle behöva det dubbla, avslutade Brånby.