Regeringen siktar fel med 15 miljarder

Just nu är konjunkturen gynnsam. I ett sådant läge är det några saker man behöver tänka på i den ekonomiska politiken. Den största faran är att elda på ekonomin för mycket i det korta perspektivet. Vi har redan en expansiv penningpolitik och regeringen väljer att därtill bedriva en kraftigt expansiv finanspolitik.

Det är alltså åtgärder som hade passat bättre i en lågkonjunktur men som nu riskerar att leda till överhettning och bakslag längre fram. I budgeten för nästa år väljer regeringen att försämra såväl det finansiella som det strukturella sparandet. Det hade man kunnat undvika genom att inte blåsa upp reformutrymmet till 40 miljarder.

Det borde rimligtvis ha legat lägre. Konjunkturinstitutets beräkningar från augusti låg på 12 miljarder kronor i reformutrymme. Därefter har en del positiv statistik kommit in, vilket fått KI att signalera att reformutrymmet kan ligga något högre, ungefär 25 miljarder.

Regeringens bedömning ligger därför åtminstone 15 miljarder fel. Dessa pengar används i huvudsak upp på permanenta utgiftsökningar.

Det är den andra sak man behöver tänka på. Hur använder man resurser för att främja jobb och tillväxt på ett långsiktigt hållbart sätt.

Om man justerar för resolutionsavgiften blir mixen i reformerna att hela 87 procent används för utgiftsökningar och endast 13 procent går till skattesänkningar. En stor del av skattesänkningarna är dessutom oprioriterade med små jobb- och tillväxteffekter.

Regeringen använder därmed upp mer pengar nästa år än vad som är långsiktigt hållbart. Dessutom används medlen på ett sätt som inte är effektivt för att nå de mål som finns uppsatta för den ekonomiska politiken.

På längre sikt guidar regeringen dessutom om fortsatta utgiftsökningar. I denna budget läggs förslag fram om statligt utgiftstak för 2020. Det året beräknas utgifterna öka med 74 miljarder kronor. Det är den största årliga höjningen sedan systemet med utgiftstak infördes.

I genomsnitt höjer regeringen utgiftstaken med 61 miljarder kronor per år, vilket är klart högre än vad tidigare regeringar har tillåtit sig. Under alliansperioden höjdes utgiftstaken med i genomsnitt 25 miljarder per år och under Göran Perssons tid med 20 miljarder per år.