EU-förordning kan lösa tvisten om "en svensk tiger"

Upphovsrätten har under årtionden varit under diskussion. Det har handlat om allt från hela rättighetens existens till diskussioner om kommande regeländringar. Den här våren och sommaren har mycket av den svenska debatten handlat om beslagtagandet av Aron Flams böcker, med hänvisning till att omslaget utgör upphovsrättsintrång.

Den springande punkten i det som sen blev ett åtal är om Aron Flam har använt sig av en upphovsrättsligt skyddad bild på ett sätt som kräver tillstånd eller om hans bearbetning av bilden gör att användandet ligger utanför det upphovsrättsliga skyddet. En del ser diskussionen som en konflikt mellan upphovsrätten och yttrandefriheten, där frågan helt enkelt är vad som ska ha företräde.

En fråga man kan ställa sig är om debatten som rasar är en kamp mellan de som tycker att upphovsrätten är viktig och de som vill avskaffa allt vad upphovsrätt heter. I det här fallet är svaret på den frågan ett nej, näst intill ett rungande nej. Debatten sätter dock samtidigt fingret på det som är upphovsrättens stora dilemma idag: Reglerna ser olika ut i olika länder, samtidigt som upphovsrättsligt skyddade prestationer lätt kan spridas oavsett landsgränser.

Upphovsrätten är reglerad på flera olika nivåer. Allra viktigast är den internationella Bernkonventionen. Alla länder som tillträder den konventionen måste ha ett upphovsrättsligt skydd som uppfyller vissa minimikrav. Idag har 179 länder i världen tillträtt konventionen (vilket kan jämföras med att FN har 193 medlemsländer). Upphovsrätten är alltså en i högsta grad internationell företeelse.

Det faktum att upphovsrätten är internationell gör att ett enskilt land, som Sverige, inte kan avskaffa upphovsrätten hur som helst. Det finns också skrivningar om upphovsrätt i flera av de allra viktigaste handelsavtalen.

Men om nu då upphovsrätten är så internationell, varför ser då reglerna olika ut i olika länder? Det beror på att Bernkonventionen lägger fast just minimiregler. Utöver det kan länderna hitta på egna lösningar för än det ena, än det andra. Det gör att även inom EU har det upphovsrättsliga skyddet sett olika ut.

På EU-nivå finns numera en uppsjö direktiv på upphovsrättsområdet. Direktiven omfattar delar av upphovsrätten, men det finns inga EU-regler som täcker hela det upphovsrättsliga området. EU-direktiv innebär att reglerna ska bli en del av den nationella rätten. På upphovsrättsområdet har det lett till att medlemsstaterna både infört nya nationella lösningar och behållit en mängd gamla nationella lösningar. Det gör att sådant som är uttryckligen tillåtet i den tyska upphovsrättslagstiftningen kan vara förbjudet enligt svensk rättspraxis.

Vad har då detta med det nu aktuella åtalet att göra? En hel del. I det upphovsrättsdirektiv som nu är på väg att genomföras i medlemsstaterna finns faktiskt en uttrycklig skrivning om tillåtlighet för parodier. En uttrycklig reglering av det slaget saknar vi i svensk upphovsrättslagstiftning än så länge. Det finns också ett mål från EU-domstolen som sätter upp kriterier för när parodi ska anses tillåtet. Lösningen i målet kan alltså ligga i EU-rätten.

I praktiken vore en helt gemensam EU-upphovsrätt mycket efterlängtad. Det är idag så att företag som vill verka inom EU behöver beakta 27 olika upphovsrättsregleringar. Snacka om regelkrångel! Dessutom finns det en mängd problem på upphovsrättsområdet som behöver lösas. Det handlar om allt från utmaningar som en följd av en ny teknisk verklighet till nya utmaningar när det gäller avvägningar gentemot yttrandefriheten. Det debattörerna som skriker på Twitter har missat är alltså EU-perspektivet. Vi behöver en EU-förordning för upphovsrätt!

Läs mer

Läs mer