Kostnaden för arbetsgivarna av ett avskaffande av karensavdraget i sjukförsäkringen

I denna promemoria beräknar vi kostnaden för arbetsgivarna av att ta bort karensavdraget i sjukförsäkringen. Beräkningarna avser kostnaden för både privata och offentliga arbetsgivare. Promemorian är en omarbetad och kompletterad version av tidigare siffror som Svenskt Näringsliv publicerade i april 2025.
Ett avskaffande av karensavdraget kommer för det första att öka de direkta kostnaderna för arbetsgivarna. Denna kostnadsökning motsvarar de sjuklöneutbetalningar som arbetsgivarna behöver betala ut för att ersätta dagens karensavdrag. För det andra kommer ett borttagande av karensavdraget leda till beteendeförändringar som ökar korttidssjukfrånvaron, vilket leder till ökade sjuklönekostnader för arbetsgivarna. Om produktionen inte ska minska behöver arbetsgivarna dessutom hyra in personal eller öka antalet timmar bland den befintlig personalen, vilket ökar arbetskraftskostnaderna för arbetsgivarna.
I denna promemoria beräknar vi de ökade arbetskraftskostnaderna som skulle uppstå om karensavdraget slopades. Detta innebär att beräkningarna baseras på antagandet att den personal som är sjukskriven ersätts och att produktionen inte påverkas av detta. Ett alternativt tillvägagångssätt hade varit att beräkna kostnaden för produktionsbortfallet som högre sjukfrånvaro ger upphov till. Fördelen med vår valda ansats är att vi kan beräkna kostnaden för både privata och offentliga arbetsgivare av att återställa produktionen till samma nivå som med nuvarande karensregler.
Enligt våra beräkningar kommer kostnaderna för privata och offentliga arbetsgivare att öka med mellan 21 och 42 miljarder kronor 2026 om karensavdraget avskaffas.
Spannet är brett av två anledningar. För det första kommer korttidssjukfrånvaron att öka när det blir mindre kostsamt att sjukskriva sig, men olika studier ger olika skattningar av effektens storlek. Vi hämtar spannet för denna beteendeeffekt från DS 2023:33. Dessutom finns det en osäkerhet i hur mycket arbetskraftskostnaderna ökar när arbetsgivarna behöver hitta ersättare till den personal som är sjukskriven. I denna rapport utgår vi från att lönekostnaden för att ersätta den personalen är 150–240 procent av ordinarie lön. Detta kostnadsspann bygger på kollektivavtalade övertidspåslag.
Kostnadsspannet för ersättare underskattar troligen de sanna kostnaderna eftersom vi utgår från att ersättarnas produktivitet är densamma som de sjukfrånvarande individernas. Givet att ersättarna täcker för ökad korttidssjukfrånvaro på enstaka dagar per individ är detta antagande orealistiskt, i synnerhet när det handlar om sjukfrånvarande anställda med specialistkompetens. Det är orimligt att förvänta sig att en ersättare lyckas uppnå samma produktivitet som ordinarie personal från första dagen. Den totala kostnaden av att slopa karensavdraget är därmed sannolikt ännu högre än vad våra beräkningar visar.