Näringslivets roll i totalförsvaret: Frivilliga åtaganden utgör grunden

Regering och myndigheter tar flera steg för att fördjupa näringslivets roll inom totalförsvaret. Bland annat har regeringen bjudit in näringslivsföreträdare till det nyinrättade tvärsektoriella Näringslivsrådet för totalförsvar och krisberedskap. Utöver detta har MSB tagit fram en ny vägledning som är tänkt att vägleda aktörer inom totalförsvaret och förtydliga ansvarsområden vad avser krigsorganisering och krigsplacering

Häromveckan publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en uppdaterad vägledning om krigsorganisation och krigsplacering. Johan Sjöberg, säkerhets- och försvarspolitisk rådgivare Svenskt Näringsliv, välkomnar vägledningen från MSB som riktar sig brett till myndigheter, regioner, kommuner och företag.

–Det är bra att MSB ser ett behov av att adressera alla aktörer i samhället för att förbereda sig för en förvärrad säkerhetssituation och ytterst krig.

Att näringslivet har en central roll i händelse av krig framgår tydligt av vägledningen och är något som Svenskt Näringsliv betonat under det senaste året.

Näringslivet utgör kärnan i totalförsvaret

– Företagen och näringslivet utgör kärnan i totalförsvaret. Det är bra att man från myndigheternas håll inser det och att man dessutom belyser det, säger Johan Sjöberg.

Men Johan Sjöberg vänder sig mot själva beteckningen krigsplacering som används i MSB:s material, för när det kommer till företagen är det inte tal om en regelrätt krigsplacering med skyldigheter.

– Krigsplacering är i grunden ett rättsligt definierat begrepp och avser värnplikt och civilplikt. Regelrätt krigsplacering är därför inte möjligt inom privata bolag utan det rör sig i stället om frivilliga planeringsåtgärder som genomförs i samråd med myndigheter, understryker Johan Sjöberg.

– Det är först när regeringen beslutar om höjd beredskap och föreskriver allmän tjänsteplikt som företag är skyldiga att anpassa verksamheten, vilket kan innebära såväl krigsplacering av anställda som omprioriteringar.

– Företagen bidrar primärt genom att fortsätta sin verksamhet utifrån marknadens principer. Ett konkurrenskraftigt företag är ett robust företag. Att lyfta fram skyldighetsargument och indikera plikt är missvisande. Politikens viktigaste uppgift blir här att skapa förutsättningar för företagen att bedriva sin verksamhet, utvecklar Johan Sjöberg.

Vägledningen pekar också ut frivillighetsaspekten när det gäller företagens bidrag:

”Det finns inga uttryckliga författningskrav för företag att ta fram och bemanna krigsorganisationer. Detta får i stället göras utifrån frivilliga åtaganden efter samråd med myndigheterna, exempelvis i syfte att kunna uppfylla åtaganden i avtal med den offentliga sektorn.”

– Den här ”krigsplaceringen” för företag handlar egentligen i grunden om vilka möjligheter som finns för företagen att personalplanera, säger Johan Sjöberg.

Det finns, menar han, utmaningar med ett material som ska vägleda organisationer baseras på lagstiftning som är skriven i en annan kontext. Även MSB tar upp de förändringar som skett i samhället sedan den senaste gången Sverige utvecklade sitt totalförsvar. Myndigheten nämner privatiseringar och mer komplexa produktionsförhållanden som faktorer som spelar in för näringslivets stärkta betydelse, liksom kompetensen som finns samlad hos företagen.

”För att upprätthålla samhällets funktionalitet och värna om människors liv och hälsa har näringslivet en avgörande roll, eftersom stora delar av de resurser och kompetenser som krävs finns i den privata sektorn”.

– Vägledningen väcker i sig nya frågeställningar. Det finns skäl att fundera kring vad i den som också är tillämpbart i praktiken. Det kommer nog finnas behov att justera vägledningen framåt, konstaterar Johan Sjöberg.

Företagen måste veta sin roll

Den största utmaningen nu och den närmaste tiden framåt handlar om att företagen själva behöver känna till att de har en roll att spela i ett krig.

– För att företagen ska veta om att de bedriver en typ av verksamhet som är relevant ur ett försörjningsberedskapsperspektiv, så måste behovsbilden från staten tydliggöras. förklarar Johan Sjöberg.

– Det kan handla om en verksamhet som är kritisk för samhället, försvaret eller en bärande samhällssektor som energi- eller infrastrukturen till exempel.

Själva behovsidentifieringen, att myndigheter pekar ut vilka verksamheter som är leverans- eller försvarskritiska har ännu inte gjorts i någon större utsträckning och i synnerhet inte utifrån ett helhetsperspektiv.

–Vi önskar att myndigheterna kommit längre på den punkten. I den bästa av världar hade man lagt krut på försörjningsanalysen först och identifierat vilka varsamheter som de facto är totalförsvarsviktiga.

Bredare fokus

På önskelistan från näringslivet finns också ett bredare fokus.

–Företagen behöver öka sin beredskap och se över sin verksamhet och sina leverantörskedjor oaktat vad staten säger, resonerar Johan Sjöberg.

Samtidigt är Johan Sjöberg tydlig med att det i grunden är bra att MSB nu kraftsamlar kring kommunikation i dessa frågor.

–Syftet är rätt. Det handlar om att skapa ett robustare Sverige. Det är vi helt överens om, men jag är inte säker på att lösningen ligger i att företagen direkt börjar krigsorganisera sig utan att en tydligare behovsbild är identifierad.

Johan Sjöberg pekar också på att det råder en stor obalans mellan myndigheterna som kommit olika långt i processerna kring krigsplacering.

– Det finns ingen som sitter på helhetsperspektivet. Det är en stor nackdel att vi i Sverige inte valt att arbeta på sådant sätt att vi har en helhetsöverblick.