Företagen måste få större inflytande över yrkesutbildningar

Det är utmärkt att många engagerar sig i frågor som rör gymnasieskolans yrkesprogram. De gymnasiala yrkesprogrammen har en nyckelroll när det gäller att lösa kompetenskrisen på svensk arbetsmarknad. Vi välkomnar därför att Lärarnas riksförbund (LR) ger sig in i debatten. På några punkter behöver emellertid bilden fördjupas och utvecklas.

Staten kommer framöver att behöva ta ett större ansvar inte minst för den gymnasiala yrkesutbildningen. Nuvarande modell där det alltför ofta enbart är enskilda kommuner som fattar beslut om planering och dimensionering fungerar inte.

För närvarande jobbar en utredning under ledning av Lars Stjernkvist med att ta fram förslag till en ny struktur på området. Vi ser fram emot vad den utredningen ska komma fram till.

Vi är övertygade om att vi kommer att behöva någon form av regional modell för dimensionering och planering. Arbetsmarknadsregionerna är helt enkelt större än enskilda kommuner.

Lärarna har en avgörande betydelse för elevernas skolgång. Det gäller också eleverna på yrkesprogrammen.

Skickliga yrkeslärare med gedigen yrkeskunskap är en förutsättning för att eleverna ska bli väl förberedda för sitt yrkesliv. Vi måste bredda rekryteringen av yrkeslärare och skapa nya och bättre karriärvägar för yrkeslärarna.

Förändringarna i näringslivet går snabbt; förväntningarna på medarbetarnas kompetens förändras. En nära koppling till branscher och företag är därför central för en god yrkesutbildning i takt med tiden.

Branscher och företag måste få ett större inflytande över utformningen av yrkesutbildningarna. Koncept som college och collegeliknande modeller behöver uppmuntras. Försöksverksamheten med branschskolor och yrkesprov behöver växlas upp.

LR konstaterar att många rekryteringsförsök misslyckas. 70 procent av företagen upplever svårigheter med att rekrytera, och kompetens motsvarande gymnasial yrkesutbildning är den mest efterfrågade. Vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas helt, enligt Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät.

Alltför många platser gapar tomma på de gymnasiala yrkesutbildningarna i dag, och alltför många yrkeselever fullföljer inte sin utbildning. Gymnasievalet är viktigt. Men det är inte livsavgörande.

Studie- och yrkesvägledningen har en särskild roll. Framför allt handlar det om att huvudmännens styrning och ledning av studie- och yrkesvägledning behöver förbättras. Det har varit för mycket fokus på den enskilde studie- och yrkesvägledaren.

Studie- och yrkesvägledningen behöver totalt sett ha tydliga mål och följas upp bättre. Det behövs fler unga förebilder. Det svenska yrkeslandslaget är utmärkta sådana. Det behövs också fler yrkestävlingar på lokal och regional nivå.

De privata investeringarna i yrkesutbildningarna måste också tillåtas öka. Några av de bästa yrkesgymnasierna vi har i Sverige är friskolor.

Scania, SKF, Perstorp, Volvo, Peab och flera andra gör stora insatser och fler företag behöver ges förutsättningar att göra det. Men alla företag har inte den kapaciteten, så företagens involvering behöver se olika ut.

Förutsättningarna skiljer sig över landet och branscherna ser olika ut. Det måste också återspegla sig i gymnasieutbildningarna. På denna punkt skulle vi vilja se ett tydligare ställningstagande från LR om betydelsen av fristående aktörer i det svenska skolväsendet.

Fler måste klara av sina gymnasiestudier och ta examen. För dem som saknar gymnasial utbildning väntar en tuff arbetsmarknad. Arbetslösheten i den gruppen (20–64 år) ligger i dag över 18 procent. Sysselsättningsgraden är blygsamma 59 procent, att jämföra med drygt 83 procent bland gymnasialt utbildade.

Över tid har arbetslösheten för gruppen ökat och sysselsättningsgraden sjunkit, även under de senaste årens högkonjunktur.

Kompetenskrisen på svensk arbetsmarknad är på allvar. Och den får allvarliga följdverkningar. När företag inte kan rekrytera hindras expansion och utveckling. Det slår ytterst mot jobb och välfärd i Sverige.

Fler borde engagera sig i denna viktiga debatt. Nu är det dags att vi vänder trenden.

Artikeln publicerad på altinget.se 2019-11-05