Osund konkurrens måste upphöra

Det finns åtskilliga konkreta exempel på osund konkurrens mellan privata företag och offentliga aktörer. Vi har alla hört talas om kommunala gym, restauranger och hunddagis, och det är också inom tjänstesektorn som konkurrens från kommunen är vanligast. I den rapport som Svenskt Näringsliv tagit fram nyligen framgår de tio kommunala verksamheter som orsakar mest konkurrensproblem. Restauranger och gym ligger i topp, men på listan finns även till exempel camping och städtjänster. Men den osunda konkurrensen är kreativ och sträcker sig även in över nya verksamhetsområden, exempelvis försäljning av laddstolpar och solceller.

När ett offentligt ägt bolag deltar på samma marknad som ett privat är spelplanen sned redan från början. Till exempel kan ett statligt eller kommunalt bolag, som i de flesta fall är skattefinansierade, knappast gå i konkurs även om de går med förlust. De har också fördelar som gör att de kan lägga sig lägre i pris då de inte behöver beakta alla kostnader i verksamheten. Ibland har de också en myndighetsfunktion som de kan koppla samman med sin säljverksamhet. På så sätt kan de konkurrera ut sunda privata bolag – med deras egna skattepengar som redskap.

– Offentliga aktörer kan dra nytta av kommunens namn vilket gör att de ses som pålitliga och trygga. Dessa bolag har också ofta bättre förutsättningar att nå ut och större möjlighet till finansiering – av skattepengar. I kommuner där detta är utbrett minskar förstås intresset från privata företag att satsa på att växa eller starta fler företag, så i slutändan förlorar alla parter, säger Emma Unevik, som driver Stockholms Städsystem AB och är ordförande för SME-kommitténs arbetsgrupp för upphandling och osund konkurrens.

Att kommuner eller andra offentliga aktörer som ägnar sig åt osund konkurrens blir anmälda till Konkurrensverket är viktigt för att få rätt med problemet. Det kan dock vara känsligt för den enskilde näringsidkaren att stå för en sådan anmälan, då hon i många fall är i någon form av beroendeställning till kommunen i fråga, kanske som leverantör eller liknande.

– Det här gör att frågan inte uppmärksammas tillräckligt mycket, menar Stefan Sagebro, konkurrensexpert på Svenskt Näringsliv. Även om man kan kontakta Konkurrensverket anonymt så har Konkurrensverket ingen möjlighet att hemlighålla anmälarens identitet om denne kommer in med ett formellt klagomål och har en löpande dialog med myndigheten, något som kan vara viktigt för att ge en motbild mot de uppgifter som den offentliga aktören lämnar. Här vill vi se en lagändring.

I västvärlden är marknadsekonomin det som har varit och är förutsättningen för växande och välmående företag och det är på den fria marknaden som våra starka företag, stora som små, har vuxit fram. När offentligt ägda bolag försöker konkurrera ut privata företag slås dessa mekanismer ur spel. Att de dessutom bryter mot kommunallagen gör att förtroendet mellan kommunen och företagen raseras och påverkar det lokala företagsklimatet negativt. Förloraren är på kort sikt den enskilde näringsidkaren eller företaget, men på lång sikt är det samhället och skattebetalarna som är de verkliga förlorarna.

– En osund konkurrens urholkar ett välmående näringsliv och hämmar innovation och utveckling. Därför uppmanar vi kommunerna att göra en översyn av hela kommunens säljverksamheter för att se var konkurrens med privat verksamhet uppstår. Det är viktigt att man ger tydlig styrning till kommunala bolag att inte konkurrera med privat verksamhet, framför allt när verksamheten inte har lagligt stöd, menar Stefan Sagebro avslutningsvis.