Hur svårt ska det vara att få anstånd med en tvistig skatt?

För drygt ett decennium sedan uppmärksammade Svenskt Näringsliv problemen med att få anstånd med betalning av skatt i rapporten Anstånd i skattemål - hur tveksamt ska det vara? Ett nytt avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen visar att problemen består (mål nr 3422-26). Är det dags att reformera anståndsreglerna?

Ett beslut om skatt gäller omedelbart. Skatten ska alltså betalas även om beslutet överklagas. För att skjuta upp betalningen krävs anstånd. Skatteverket ska bevilja anstånd om det är tveksamt hur stort belopp den skattskyldige kommer att behöva betala. Frågan vid en anståndsprövning är alltså om det är osäkert om skattebeslutet kommer att stå sig vid en domstolsprövning.

Högsta förvaltningsdomstolens nya avgörande blottlägger brister i hur såväl Skatteverket som underrätterna hanterar anståndsfrågan.

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen har sin grund i att en man beskattades personligen för en betalning om 3,8 miljoner kronor till hans bolag. Skatteverket ansåg att mannen skattemässigt var rätt betalningsmottagare eftersom han och inte bolaget angavs som part i det konsultavtal som låg till grund för betalningen.

Mannen överklagade skattebeslutet och ansökte samtidigt om anstånd. Efter att Skatteverket avslagit anståndsansökan begärde mannen omprövning och utvecklade varför utgången i skattefrågan var osäker. Han framhöll att ersättningen hade betalats till bolaget, att bolaget hade redovisat inkomsten och att han själv inte hade fått några pengar. Mannen gav också in ett intyg från uppdragsgivaren till stöd för sin beskrivning.

Skatteverket avslog anståndet på nytt. Det mannen hade fört fram ansågs inte innebära något nytt i sak som ändrade Skatteverkets bedömning av beskattningsfrågan. Därmed ansåg Skatteverket att utgången inte var så tveksam att anstånd skulle medges.

Här ligger ett av grundproblemen. Vid anståndsprövningen är inte frågan om Skatteverket har blivit övertygat om att skattebeslutet är fel. Frågan är om den skattskyldiges invändningar ger anledning till osäkerhet om beslutet kommer att stå sig vid en domstolsprövning. Det är två olika frågor. Den skillnaden tycks alltför ofta gå förlorad i Skatteverkets prövningar.

Mannen överklagade till förvaltningsrätten, som hade tillgång till handlingarna i både anståndsmålet och det underliggande skattemålet. Motiveringen blev ändå knapp. Med hänvisning till den befintliga utredningen ansåg domstolen att det inte var tveksamt om mannen skulle behöva betala skatten. Hur intyget och mannens invändningar värderades framgår inte av domskälen.

Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. Enligt kammarrätten fanns det ingen anledning att betvivla riktigheten i förvaltningsrättens dom.

Först i Högsta förvaltningsdomstolen kom vändningen. Domstolen ansåg att den tvistiga skattefrågans karaktär och grunderna för parternas respektive inställningar gav anledning att betvivla riktigheten av förvaltningsrättens bedömning i anståndsfrågan. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen lyfter fram att Skatteverkets bedömning byggde på att mannen stod som part i konsultavtalet. Mot detta stod mannens invändning att avtalet hade ingåtts för bolagets räkning, hur parterna faktiskt hade agerat samt ett intyg från uppdragsgivaren om att det varit självklart att mannens bolag skulle fakturera. Det fanns alltså konkreta invändningar och bevisning som behövde vägas mot det som låg till grund för Skatteverkets beslut.

Det anmärkningsvärda i det här fallet är inte bara att kammarrätten vägrade prövningstillstånd. Varken Skatteverkets eller förvaltningsrättens motivering visar hur mannens invändningar och bevisning har värderats. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande blir därmed en viktig påminnelse om att anståndsprövningen är en självständig prövning och inte en upprepning av Skatteverkets bedömning i skattefrågan.

Men ska en skattskyldig verkligen behöva driva en process ända till Högsta förvaltningsdomstolen för att få en ordentlig prövning av om en tvistig skatt ska betalas innan själva skattefrågan har avgjorts? Statens intresse av en effektiv skatteuppbörd är viktigt men måste vägas mot den enskildes rätt till en meningsfull domstolsprövning.

Utgångspunkten borde vara att anstånd medges när ett skattebeslut har överklagats till domstol. Bara om överklagandet framstår som uppenbart utsiktslöst borde skatten behöva betalas innan domstolen har hunnit pröva saken. En sådan ordning skulle stärka rättssäkerheten och samtidigt bespara enskilda, Skatteverket och domstolarna onödiga anståndsprocesser. Det är hög tid att reformera anståndsreglerna.

Visa alla inlägg