Mer skattekontroll, mindre regelbörda

Skatteverket lyfts ofta fram som en nyckelaktör i arbetet mot ekonomisk brottslighet, oseriösa företag och osund konkurrens. Det är rimligt. En bred och effektiv skattekontroll är central för att upptäcka medvetet skattefusk, motverka att oseriösa aktörer utnyttjar skattesystemet och upprätthålla en sund konkurrens mellan företag.

Under senare år har Skatteverket också fått tillgång till fler uppgifter och nya kontrollverktyg. Detta samtidigt som företagen förväntas lämna allt mer information till Skatteverket. Men mer information leder inte automatiskt till bättre skattekontroll. Problemet är att Skatteverket inte tycks använda de uppgifter och verktyg som redan finns fullt ut samtidigt som kontrollverksamheten minskar.

Seriösa företag behöver både en mindre regelbörda och en effektiv skattekontroll som motverkar skattefusk och osund konkurrens. Det är ingen motsättning. Innan Skatteverket efterfrågar fler uppgifter eller motsätter sig förenklingar bör myndigheten därför kunna visa vilken nytta uppgifterna faktiskt gör.

I Skatteverkets attitydundersökning 2025 svarade 77 företag ”Kontroll” på frågan om Skatteverket under de senaste tre åren hade genomfört en kontroll eller revision hos företaget. Av totalt 1 565 svar motsvarar det 4,9 procent. Som ett grovt räkneexempel motsvarar det att ett företag blir föremål för kontroll ungefär en gång vart 61:a år.

När vi tidigare skrev om Kontrollkaos på Skatteverket beskrev vi en myndighet som tappat kontrollkapacitet. Samma bild framträder i den internationella ISORA-statistiken. Skatteverket använder en betydligt mindre andel av sina personalresurser till revision, utredning och annan kontroll än skattemyndigheterna i flera jämförbara länder.

Under 2023 arbetade 14,9 procent av Skatteverkets personal med revision, utredning och annan kontroll (en minskning från 25,1 procent under 2018). Motsvarande andel var 23,9 procent i Danmark, 31,7 procent i Nederländerna och 42,6 procent i Finland. Revision, utredning och annan kontroll utgör alltså en betydligt mindre del av Skatteverkets verksamhet än hos skattemyndigheterna i dessa jämförbara länder. Genomsnittet i EU var 32,05 procent (ISORA 2024 Derived Tables, FY 2023).

Utvecklingen har inte vänt. I årsredovisningen för 2025 uppger Skatteverket att det totala antalet kontroller inte ökade under året och att antalet beslut efter företagskontroller minskade, bland annat till följd av färre skrivbordsutredningar och revisioner. Försenade rekryteringar, manuell hantering samt föråldrade och komplexa IT-system anges som orsaker till det låga antalet kontroller.

Riksrevisionens granskning av Skatteverkets kontroll av privatpersoners avdrag pekar i samma riktning. Enligt Riksrevisionen är kontrollvolymerna för små för att effektivt minska skattefelet. Riksrevisionen konstaterar dessutom att Skatteverket inte använder uppgiften om arbetsplatsens adress i arbetsgivardeklarationen vid kontrollen av reseavdrag, trots att uppgiften infördes för att stärka kontrollmöjligheterna.

Detta är problematiskt inte minst ur ett regelförenklingsperspektiv. Under de senaste fem åren har Skatteverket återkommande efterfrågat antingen nya uppgifter från företag eller bredare digital tillgång till uppgifter som redan finns hos företagen och andra privata aktörer. Det gäller exempelvis rapportering av gränsöverskridande betalningar från betaltjänstleverantörer, ytterligare individuppgifter i arbetsgivardeklarationen, användning av elektroniska personalliggaruppgifter i riskurval samt distansgranskning och bevissäkring i företags informationssystem.

Behovet av en viss uppgift kan naturligtvis vara välgrundat. Men fler uppgifter är inte ett självändamål. Innan företag åläggs nya rapporteringskrav bör Skatteverket kunna visa vilka befintliga uppgifter som används, varför dessa är otillräckliga och på vilket sätt ytterligare uppgifter förväntas minska skattefelet.

Uppgiften om arbetsplatsens adress i arbetsgivardeklarationen är ett talande exempel på hur det inte får fungera. Företagen åläggs en administrativ kostnad för att lämna en uppgift som införts för kontrolländamål. När uppgiften sedan inte används i kontrollverksamheten urholkas systemets legitimitet. Företagen kan inte förväntas lämna allt fler uppgifter samtidigt som Skatteverket inte förmår omsätta de uppgifter som redan samlas in i effektiv riskvärdering och kontroll.

Regelförenkling är dessutom ett uttryckligt uppdrag för Skatteverket. Regeringen gav 2024 Skatteverket och flera andra myndigheter i särskilt uppdrag att minska företagens regelbörda. Myndigheterna ska bland annat identifiera de regelverk som är mest betungande för företagen, förenkla egna regler och vid behov föreslå ändringar i lagar och förordningar. Arbetet ska enligt regeringens beslut utgå från företagens perspektiv, förutsättningar och behov.

Samma utveckling pågår på EU-nivå. EU-kommissionen har lyft behovet av att stärka unionens konkurrenskraft genom att minska företagens regelbörda. Tax Omnibus och DAC-recast är två viktiga initiativ i det arbetet.

Skatteverket har i sina remissvar ställt sig positivt till vissa förenklingar men begärt att rapporteringsundantag i DAC-recast avgränsas och förtydligas. Skatteverket har även avstyrkt en obligatorisk koncernundantagsregel och avskaffandet av regeln om importerade hybrida missmatchningar i Tax Omnibus. Remissvaren innehåller ingen samlad kvantitativ analys av hur de identifierade riskerna med förenklingarna förhåller sig till företagens kostnader för rapportering och regelefterlevnad.

Det räcker inte att hänvisa till kontrollbehov varje gång en uppgiftsskyldighet föreslås tas bort eller begränsas. Den som vill behålla eller utöka företagens rapporteringsskyldighet måste också kunna förklara vad uppgifterna används till, vilken faktisk nytta de gör i kontrollen och varför samma resultat inte kan uppnås på ett mindre betungande sätt.

Skatteverkets verksamhet går inte ut på att samla in så mycket information som möjligt. Uppgiften är att se till att rätt skatt betalas. Det kräver att myndigheten prioriterar sin kärnverksamhet och bedriver en bred och effektiv kontroll, inte minst mot de aktörer som medvetet fuskar och skaffar sig konkurrensfördelar på seriösa företags bekostnad.

Innan Skatteverket begär fler uppgifter från företag som gör rätt för sig bör Skatteverket förklara varför de uppgifter och kontrollverktyg som redan finns är otillräckliga. När Skatteverket motsätter sig regelförenklingar som skulle göra stor skillnad för företagen måste myndigheten också kunna redogöra för varför uppgifterna behövs och hur de används.