20 svenska ledamöter tar plats i Europaparlament efter valet. Vad som väntar är plenarsessioner, utskottsmöten, jobb på hemmaplan samt klippkort mellan Strasbourg och Bryssel.
Om ett par veckor är det dags för val till Europaparlamentet, det nionde i ordningen. Huvudfrågan är mer eller mindre Europa, mer integration eller inte.
Valdeltagandet brukar ligga kring 40 procent, med stor variation mellan medlemsländerna. I Sverige röstade 51 procent 2014 och mycket tyder på att valdeltagandet kommer att öka denna gång.
Varje EU-land har ett fast antal ledamöter i parlamentet: allt från sex stycken från Cypern, Estland, Luxemburg och Malta till Tysklands 96. Platserna fördelas efter folkmängd i varje medlemsland. Drygt en tredjedel av ledamöterna är kvinnor. De valda delas in efter politisk tillhörighet, inte nationalitet.
De 751 ledamöterna utses av väljarna i EU:s 28 medlemsländer för en femårsperiod. Men i och med att 73 brittiska ledamöter eventuellt lämnar sina platser har övriga parlamentsledamöter och rådet beslutat att minska antalet platser till 705 från och med årets val.
46 av Storbritanniens nuvarande 73 stolar sparas för framtida behov. Återstående 27 platser delas ut till 14 EU-länder som för närvarande är något underrepresenterade i Europaparlamentet. Bland annat tilldelas Sverige ytterligare ett mandat och får 21 parlamentsledamöter, Finland ökar från 13 till 14 ledamöter och Spanien utvidgar sin representation med fem platser, från 54 till 59.
Men vad gör då de valda parlamentsledamöterna?
En av huvuduppgifterna är att arbeta med EU:s budget. EU-kommissionen lade i början av maj 2018 förslag om en ny flerårsbudget för åren 2021-2027.
Förslaget hade flera kontroversiella inslag däribland att Sverige och andra rikare nettobetalare ska bli av med sina rabatter och att medlemsländer som inte håller sig till demokratiska värderingar och rättsstatsprinciper kan få indraget EU-stöd.
De kommande förhandlingarna, som beskrivs som de svåraste någonsin, ska enligt den senaste planen slutföras på EU-toppmötet i oktober 2019.
En annan stor arbetsuppgift är att anta lagar sedan kommissionen lagt förslag. Antingen rör det sig om en förordning, som är bindande för alla EU-länder, eller ett direktiv, som sätter upp ett mål som medlemsländerna ska uppnå, men de får själva bestämma hur det ska gå till.
Parlamentsledamöterna har också viss kontroll över andra institutioner och organ. Bland annat väljer de EU-kommissionens ordförande.
För att politikerna ska veta vad de ska göra, och var, används en färgkodad kalender.
Under blåmarkerade veckor träffar svenska ledamöter andra medlemmar i sin politiska grupp. Det krävs 25 ledamöter, från åtminstone sju olika medlemsländer, för att skapa en politisk grupp.
Rosa veckor är öronmärkta för utskottsmöten. Varje ledamot arbetar i ett eller flera parlamentsutskott, inom ett eller flera politikområden, allt från utrikesfrågor till ekonomi, jämställdhet, utbildning och kultur.
I utskotten möts ledamöter från olika politiska grupper och diskuterar detaljförslag till lagstiftning och ändringar, tar ställning till kommissions- och rådsförslag och formulerar betänkanden som ska presenteras i kammaren.
Höjdpunkten är parlamentets sessionsveckor i Strasbourg, eller i Bryssel. Plenarsessionerna, som är rödmarkerade i kalendern, är platsen för debatt om viktiga frågor, där ledamöterna fattar de stora besluten genom omröstning, där de antar, ändrar eller avvisar lagstiftning.
Och att flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel består ger upphov till ständiga gräl.
Enligt EU-fördraget så ska tolv parlamentsmöten hållas i Strasbourg varje år. Men att varje månad forsla tusentals dokument och pärmar via tåg, samtidigt boka biljetter och hotellrum för alla EU-parlamentarikerna och deras tusentals assistenter och tjänstemän kostar EU:s skattebetalare i runda slängar ett par miljarder kronor om året.
Dyrt, ineffektivt och miljövidrigt, hävdar många ledamöter.
En ändring av det kritiserade systemet kräver ett enhälligt beslut från medlemsstaters regeringar och ratificering av alla nationella parlament.
Slutligen de turkosa veckorna. Då är parlamentarikerna verksamma utanför Europaparlamentet. De arbetar antingen i sitt hemland, i sin valkrets eller i parlamentsdelegationerna, som ansvarar för relationerna med länder utanför EU.
Europaparlamentets väljarbarometer har tillsammans med Kantar Public publicerat en väljarundersökning inför det kommande valet i maj. Enkäten, som gjordes i början av mars, är baserad på opinionsundersökningar från varje medlemsstat, med undantag för Storbritannien, utifrån det aktuella politiska läget.
Europeiska folkpartiets grupp, dominerat av tyska CDU och där även det ungerska regeringspartiet Fidesz ingår, är tillsammans med Progressiva förbundet av socialdemokrater de största grupperingarna i EU-parlamentet sedan många år.
Enligt prognosen backar nu båda grupperna kraftigt. Socialistgruppen försvagas när brittiska Labour eventuellt försvinner, samtidigt som socialistpartierna i Frankrike och Nederländerna förlorar i styrka.
Alliansen liberaler och demokrater för Europa och Nationernas och friheternas Europa, fäste för EU-skeptiska missnöjespolitiker, gör också relativt bra ifrån sig.
Viss uppmärksamhet röner också mindre grupper som den paneuropeiska rörelsen Volt, som grundades 2016 efter brexitomröstningen och som vill bryta upp höger-vänster-schemat. Men också falangen, som vill demokratisera Europa och bekämpa högerpopulismen, gör sin stämma hörd. Grundare är ekonomen Thomas Piketty.
Hur det går får vi se 23-26 maj, då runt 400 miljoner européer går till valurnorna.
Europeiska folkpartiets grupp: Här återfinns svenska KD och M
Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater: Här hittar man S och Fi
Europeiska konservativa och reformister: Plats för SD
Alliansen liberaler och demokrater för Europa: Här återfinns L och C
Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster: Plats för V
De gröna/Europeiska fria alliansen: Här hittar man MP
Frihet och direktdemokrati i Europa: Inga svenska partier
Nationernas och friheternas Europa: Bland andra franska Nationell samling. Inga svenska ledamöter.
Grupplösa i Europaparlamentet: Bland andra grekiska Gyllene Gryning och italienska Femstjärnerörelsen. Inga svenska ledamöter.