Storbritanniens jobbmirakel 2010 - 2015 – Lärdomar för Sverige?

RAPPORT Publicerad
Storbritanniens jobbmirakel

Det saknas inte höga ambitioner i den svenska inrikespolitiken. Regeringens mål är att Sverige ska nå lägst arbetslöshet i EU år 2020. Det finns i praktiken två länder inom EU som vi kan jämföra oss med: Tyskland som har 4,7 procent nu och Storbritannien som är på väg mot 4,8 procent.

Sverige har i dagsläget 7,2 procent arbetslöshet. För att Sverige ska vinna EM-guld i jobbskapande krävs det cirka 430 000 nya jobb.

Mycket har sagts om Tysklands jobbreformer, men har vi något att lära av Storbritannien? Vårt svar är ja. Sedan finanskrisen har arbetsmarknaden kraftigt förbättrats. Det talas om ett jobbmirakel på de brittiska öarna.

Grunden är en näringslivsvänlig politik kombinerat med tydliga reformer i skatte- och ersättningssystemen. Bredare vägar in på arbetsmarknaden har skapats genom fler inträdesjobb och innovativa program i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.

Fyra principer kan förklara det brittiska jobbmiraklet:

För det första är privat sektor jobbmotorn i den brittiska ekonomin. 760 000 nya företag har skapats sedan 2010. Exempel på viktiga reformer är sänkt bolagsskatt, lägre kostnader för att anställa, reformerat anställningsskydd och lägre kostnader i samband med arbetskonflikter.

För det andra har ett kraftigt grundavdrag varit avgörande för att stimulera såväl drivkrafter till arbete för personer som varit utan arbete efter finanskrisen, samt få människor att stanna i arbete.

För det tredje har reformer i socialförsäkringssystemet varit viktiga för att stärka uppföljningen i arbetslöshetsförsäkringen och drivkrafter till arbete. Det har inneburit att arbetskraften har ökat, inte som i USA där arbetslösheten förvisso har minskat men på grund av att personer lämnar arbetsmarknaden.

För det fjärde har viktiga reformer genomförts inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Programmen för långtidsarbetslösa har konkurrensutsatts på riktigt. Effekten har varit ungefär lika hög effektivitet, men till halverad kostnad för skattebetalarna.

För att förstå jobbmiraklet bör man dock ta en längre tidsperiod som utgångspunkt. Liksom i Tyskland på tidigt 2 000-tal har brittiska socialdemokratiska ledare fört en offensiv reformpolitik. Labour-regeringar under Tony Blair och Gordon Brown införde till exempel grunderna för de skattereformer som sedan förstärktes. Det är därför rimligt att prata om en evolution snarare än revolution på flera avgörande områden som påverkat jobbundret.

Trots positiva resultat står Storbritannien inför viktiga utmaningar under kommande år. Det har varit tuffa år för många britter med en tydlig löneanpassning, men som nu är på väg upp igen. Samtidigt är produktiviteten låg och statsskulden fortsatt hög.

Det förtar inte viktiga lärdomar för svensk arbetsmarknad. Vi står med höga trösklar in för ungdomar, utrikes födda och långtidsarbetslösa, vilket kräver offensiva reformer. Vi måste våga ta in nya förslag som kan sänka den strukturella arbetslösheten.

Samtidigt behöver den svenska regeringen fokusera mer på att stärka kostnadseffektiviteten i våra offentliga system, före att gå fram med skattehöjningar om 50 miljarder kronor riktat mot företagen – en kostnadschock som kan sänka jobbtillväxten.

Företagen är jobbskaparna. För att vi ska nå EU:s lägsta arbetslöshet krävs initiativ som kan frigöra näringslivets utvecklingskraft. Låt både det tyska och det brittiska exemplet vara utgångspunkter för en framåtblickande jobbdebatt.   

Författare