Rumphugget om fjärde industriella revolutionen

I skymundan av valrörelsen har regeringen fattat beslut om att tillsätta en kommitté som ska arbeta med en samordnad och accelererad policyutveckling kopplad till den fjärde revolutionens teknologier.

Den fjärde industriella revolutionen innebär stora förändringar, den utpekas som en snabb utveckling som kommer påverka nästan allt i vår vardag. Uttrycket den fjärde industriella revolutionen lanserades 2016 av World Economic Forum. För att Sverige ska kunna ha någon som helst möjlighet att klara alla utmaningar denna industriella revolution för med sig måste ett aktivt arbete ske. Från Svenskt Näringslivs sida kan vi bara stryka under på behoven av att minska osäkerhet kring gällande regler och påskynda policyutveckling kopplad till den fjärde industriella revolutionens teknologier.

Ansatsen som ges i kommittédirektivet är bred, något av ”alla ska med”. Det pekas ut att kommittén ska ha en nära dialog med berörda aktörer i innovationssystemet samt med flera olika myndigheter. Som så många gånger förr har regeringen dock missat frågorna om de kunskapsbaserade tillgångarna.

Mycket av det som lyfts som möjligheter och svårigheter i och med den fjärde industriella revolutionen har nära koppling till de kunskapsbaserade tillgångarna, såsom know-how och immaterialrättsliga ensamrätter. Innovation handlar till stora delar om att skapa nya kunskapsbaserade tillgångar och ta tillvara dem på bästa sätt.

I praktiken har frågor om de kunskapsbaserade tillgångarna avgörande betydelse på många sätt. Inom ramen för frågor som lyfts i direktivet kan till exempel följande nämnas:

• Nyttiggörande av innovationer handlar till stora delar om rättighetshantering.
• Möjligheterna till rättighetshantering är grunden för att investera i verksamheter som skapar innovationer.
• Rättigheter kan dock samtidigt ha en inlåsande effekt, vilket kan medföra att innovationer inte nyttiggörs i tillräcklig utsträckning.

De regler vi har att tillgå idag kring de kunskapsbaserade tillgångarna har till stora delar sitt ursprung i internationella konventioner från 1880-talet. De bygger helt enkelt på avvägningar och synsätt från industrialismens barndom. Det är självklart att den fjärde industriella revolutionen kan innebära helt andra behov och kan innebära att helt andra avvägningar behöver göras.

Det faktum att reglerna om kunskapsbaserade tillgångar bygger på internationella åtaganden är samtidigt en komplicerande faktor, liksom att de även omfattas av EU-regler. Vi har inte ett oinskränkt nationellt handlingsutrymme.

För att kunna driva en utveckling, kanske även en utveckling av de internationella reglerna, kan man dock inte sticka huvudet i sanden. Det utredningen ska arbeta med blir helt enkelt rumphugget om inte policyutvecklingen inom immaterialrättsområdet lyfts in på ett tydligt sätt i utredningen. Trots den breda ansatsen, där utredningen uttryckligen ska arbeta i nära dialog med flera myndigheter, nämns inte ens den myndighet som är Sveriges center för immateriella tillgångar. Har regeringen glömt att Patent och registreringsverket finns? Har regeringen inte insett betydelsen de kunskapsbaserade tillgångarna?