Näringslivets entreprenörer bidrar till höjd produktivitet i välfärden

SKL publicerade nyligen sin ekonomirapport. Det är skrämmande läsning. Om inte kommunsektorn förmår öka sin produktivitet är välfärden hotad. Men de uppgifter som finns om produktivitetsutvecklingen talar för att den i stället minskar.

På tretton år, 2004 – 2017, ökade befolkningen med en miljon, och den förväntas öka ännu snabbare framåt, med ytterligare en miljon till 2028. Andelen barn och unga och mycket gamla växer snabbt, samtidigt som andelen i arbetsför ålder minskar. Fram till 2028 väntas antalet personer äldre än 80 år öka från 510 000 till 765 000, en ökning med 50 procent.

Därmed ökar behoven av välfärdstjänster, mer än vad som kan bemannas med kompetent arbetskraft och mer än vad kommunernas nuvarande skatteintäkter och statsbidrag kan finansiera.

Arbetskraften matchar inte behovsökningarna. Konjunkturinstitutets prognos för den totala sysselsättningen (15 - 74 år) pekar på en ökning med cirka 300 000 personer, från 5 miljoner 2017 till 5,3 miljoner 2025.

Enligt en beräkning från Svenskt Näringsliv skulle antalet sysselsatta i privat sektor behöva öka med 225 000 personer mellan 2017 och 2025, om vi utgår från KI:s antagande att BNP kommer att växa med cirka 2 procent per år liksom privat konsumtion, samt att produktiviteten utvecklas som under de senaste 3 - 4 åren. Merparten av sysselsättningsökningen skulle alltså behöva ske i ett växande näringsliv, den sektor som finansierar välfärden.

För att möta behovsökningarna skulle kommunsektorn, med nuvarande arbetssätt och inriktning, det vill säga utan produktivitetsökningar, behöva ta i anspråk merparten av det beräknade tillskottet av arbetskraft. SKL:s beräkningar visar ett behov på mellan 124 000 och 207 000 nya sysselsatta. Det skulle betyda att problemen med arbetskraftsbrist i näringslivet fördjupas, och att dess expansion allvarligt hämmas. Ett stagnerande näringsliv betyder ett stagnerande skatteunderlag och därmed än större restriktioner på kommunsektorns ekonomi.

Den enda acceptabla lösningen är att produktiviteten i kommuner och landsting ökar genom att tjänsterna tillhandahålls på smartare sätt. Om produktiviteten inte ökar kan kommunsektorn inte upprätthålla vare sig omfattning eller kvalitet på välfärdstjänsterna.

Det handlar inte längre om framtida konsekvenser. Sjukhusen har redan stora personalförsörjningsproblem med stängda vårdavdelningar och växande köer. Skolan har betydande kvalitetsproblem. Utan produktivitetsökningar väntar mer av försämringar.

Men ingen ljusning syns. Produktiviteten vid sjukhusen har fallit de senaste åren. Enligt en färsk rapport från Arbetsförmedlingen upplever en ökande andel av arbetsgivarna i kommunsektorn arbetskraftsbrist, vilket har lett till sänkta krav på yrkeserfarenhet och utbildning vid rekrytering. Mer än 50 procent av arbetsgivarna inom skolan, som upplevt arbetskraftsbrist, har sänkt kraven på utbildning, med risk för ytterligare försämrade skolresultat som följd.

Den låga utvecklingskraften i kommunsektorn har allvarliga konsekvenser också för näringslivet som är beroende av väl utbildade och friska medarbetare, och fungerande barn- och äldreomsorg. Näringslivet är beroende av kommunsektorn och kommunsektorn är beroende av näringslivet.

På många områden finns lösningarna redan, inte minst genom digital teknik som dock kommunsektorn är sen att utnyttja. Ett samarbete med näringslivets entreprenörer och innovatörer skulle bidra till att ge kommunsektorn den innovationskraft som man inte förmår utveckla på egen hand.

Artikeln var publicerad i Dagens Samhälle 2019-01-08