Reformerad vuxenutbildning ger nyanlända hopp

Ett viktigt mål för integrationspolitiken är att nyanlända snabbt ska komma ut i arbete och kunna försörja sig själva. Samtidigt är det ett faktum att vägen till jobben ofta är lång, inte minst för nyanlända med kort utbildning.

Den utbildning som ofta är mest relevant för målgruppen – komvux på grundläggande nivå, som motsvarar grundskolan upp till årskurs nio – dras i dag med en rad problem. Kostnaderna och kvaliteten varierar mellan olika kommuner, många elever hoppar av, statistiken är bristfällig, elevernas skolbakgrund skiljer sig åt betydligt och undervisningen är inte tillräckligt individanpassad.

Det visar vår nya rapport ”Den bortglömda porten till det svenska samhället”. Den innehåller en rad förslag på reformer för att stärka komvux på grundläggande nivå.

Mellan år 2007 och 2016 ökade antalet utlandsfödda med kort utbildning i Sverige från cirka 264 000 personer till närmare 343 000 personer. Det har lett till en kraftig ökning av antalet elever i komvux på grundläggande nivå, från omkring 33 000 till cirka 44 000. Den 9 juli presenterade regeringen en satsning på 50 miljoner kronor för att fler ska rekryteras till komvux. Under det senaste året har regeringen också infört en utbildningsplikt i etableringsprogrammet för nyanlända samt ett studiestartsstöd som riktar sig till arbetslösa med låg utbildning. Detta innebär att tillströmningen kan väntas öka ytterligare.

Men det växande behovet av komvux på grundläggande nivå tycks dessvärre inte ha lett till ökat engagemang för att stärka kvaliteten i utbildningen. Komvux på grundläggande nivå är en skolform som alltför ofta prioriteras ned.

Situationen kan liknas vid ett moment 22. Bristande politiskt intresse för skolformen leder till att utvärderingarna blir halvhjärtade. Utan uppföljningar och statistik saknas underlag och incitament till förbättringar.

Svenskt Näringsliv vill se en rad reformer av skolformen:

• Fokusera på de kortutbildade. I dag är det, absurt nog, bara fyra av tio elever på komvux på grundläggande nivå som faktiskt är kortutbildade. Utbildningen borde bli mer tydligt riktad till personer som saknar grundskolekompetens.
• Stärk kunskaperna i svenska. I dag erbjuder vissa kommuner bara svenska som andraspråk på deltid. Om fler ges möjligheten att inledningsvis läsa svenska som andraspråk på heltid kan genomströmningen öka.
• Forma solida system för uppföljning. En väl fungerande verksamhet måste bygga på en solid grund av fakta, med utförlig statistik och täta utvärderingar och uppföljningar. Ett sätt att stärka likvärdigheten vore att ersätta Skolverkets bedömningsstöd med externt rättade nationella prov.
• Koppla ersättningen till resultaten. Skattemedel ska givetvis läggas på utbildningar som har bevisad effekt och god kvalitet. Givet att utvärderingarna förbättras, exempelvis genom införandet av nationella prov, borde ersättningssystemet utformas så att utbildningsanordnarna till viss del ersätts efter resultat.
• Öka individanpassningen. Rektors ansvar för de individuella studieplanerna bör tydliggöras. De individuella studieplanerna kan vara ett bra verktyg för att öka måluppfyllelsen och kopplingen till arbetsmarknaden. Men då bör de utformas efter ett helhetsperspektiv på studierna och användas aktivt.
• Staten bör ta ett ökat ansvar. Statliga satsningar på komvux och sfi under senare år, exempelvis yrkesvux, har inte omfattat den grundläggande nivån. Den grundläggande nivån bör prioriteras högre. Dessutom bör statens reglering av vad som ska dokumenteras och följas upp bli tydligare.

Företagen vill gärna bidra till integration, men i en modern ekonomi som den svenska kräver även enklare jobb någon form av yrkesutbildning och grundläggande kunskaper i språk och matematik.

Om komvux på grundläggande nivå fungerar väl kan skolformen vara en port in i det svenska samhället. Om inte, förlängs tiden i utanförskap. Ju längre människor står utanför arbetsmarknaden, desto svårare får de att komma i arbete, försörja sig själva och vara med i samhällsbygget. En sådan utveckling är inte bara kostsam för företagen och för samhället i stort – utan också ett svek mot de tiotusentals elever som sätter sitt hopp till att utbildningen ska ge dem en bättre framtid.