Utbildningar bör spegla arbetsmarknadens behov

Vid midnatt den 15 oktober gick tiden ut för att anmäla sig till universitet och högskolor inför vårterminen 2019. Det kom in 217 085 anmälningar till 13 450 kurser och program. På många sett är detta positivt, men det finns också frågor som är värda att diskutera.

Många av dessa studenter har börjat läsa sent. Andelen som gör en direktövergång från gymnasiet till högskolan är låg. Studenterna är i genomsnitt 24 år när de påbörjar en högskoleutbildning. Det gör dem två år äldre än OECD-genomsnittet.

En del kommer att ändra eller hoppa av sin utbildning – Sverige har den högsta andelen avhoppare bland OECD:s 34 länder. De som stannar kvar tar lång tid på sig att gå klart. Den genomsnittliga tiden från att påbörja en utbildning till att ta examen är sex år.

Detta påverkar individen och samhället på många sätt. Senare etablering på arbetsmarknaden innebär både lägre livsinkomst för individen och lägre BNP för landet.

Statistiken om ansökningar är en guldgruva för den högskoleintresserade. De populäraste utbildningarna är juristprogrammet i Stockholm, läkarprogrammet på KI och juristprogrammet i Lund. Fem procent av kurserna hade en sökande, en femtedel hade fem eller färre sökande. (Vilka kurser som ingen sökte framgick inte.) Antalet sökande till vårterminen har minskat tre år i rad. Tidigare har det berott på minskade årskullar, nu kan det vara att fler väljer att arbeta i högkonjunkturen.

Den 11 december får de blivande studenterna antagningsbeskeden. Givetvis finns det redan lärdomar för den statliga utredning – Strut – som ska lämna förslag om ett nytt styr- och resurstilldelningssystem för universitet och högskolor i sådan här statistik från Universitets- och högskolerådet.

Har studenterna rätt förutsättningar att göra rätt val? Med över 13 000 kurser är utbudet stort. Tanken är också att utbildningsutbudet ska spegla studenternas önskemål, men också arbetsmarknadens behov. Kompetensförsörjningen är en av näringslivets viktigaste frågor och matchningsproblemen är stora.

Är utbudet rimligt i ljuset av detta?

Kan mer information och fler utvärderingar göra det lättare för studenterna att välja rätt direkt?

Kanske bör lärosätena belönas i resurstilldelningssystemet om de lyckas väl med att skapa utbildningar som snabbt ger de nyexaminerade ett arbete som passar deras utbildning?

Svenskt Näringsliv har bland annat lämnat förslag på att styrningen ska ta större hänsyn arbetsmarknadsanknytning och om studenterna får arbete efter studierna. Vi lär behöva återkomma. Så här långt får man leta efter tydliga besked från den statliga utredningen på det här området.