Regeringen vill höja LAS-åldern från 67 till 69 år. Arbetsgivarna är kritiska och vänder sig mot rätten att få vara kvar. Den bästa lösningen är individuella överenskommelser på arbetsplatsen mellan arbetsgivare och medarbetare, anser pensionsexpert Ingvar Backle.
I ett förslag, som presenterades på måndagen, föreslår regeringen att LAS-åldern höjs från 67 till 69 år. Syftet är att ge arbetstagare större möjlighet att själva välja när de vill gå i pension.
Höjningen sker i två omgångar enligt förslaget. Från 2020 höjs åldern från 67 till 68 år, 2023 ytterligare ett steg till 69 år.
Arbetsgivarna är kritiska till att LAS-åldern ska höjas.
Ingvar Backle, pensionsexpert på Svenskt Näringsliv, betonar att det är viktigt att fler vill arbeta högre upp i åldrarna. Men det sker smidigast genom individuella överenskommelser på arbetsplatsen mellan arbetsgivaren och medarbetaren.
– Vi vänder oss emot den ensidiga rätten som medarbetaren har att stanna kvar i arbetet, och som regeringen nu föreslår ska utökas. Det motverkar syftet att fler ska kunna arbeta längre och att vi ska få fler arbetade timmar, eftersom det riskerar att minska arbetsgivares vilja att tillsvidareanställa äldre.
Det bekräftar även en undersökning bland medlemsföretagen. Två av tre företagare, som skulle påverkas av en höjd LAS-ålder, hävdar att viljan att anställa äldre minskar med högre LAS-ålder. Arbetsgivarna anser också att en höjning inte leder till att fler jobbar längre. Snarare cementeras nackdelarna med ett redan stelbent regelverk.
Enligt Ingvar Backle, så finns det i dag under en månad möjlighet att avsluta anställningen i samband med att medarbetaren fyller 67 år, det så kallade ”fönstret”. Den möjligheten försvinner nu.
– Att det nu föreslås vara öppet hela tiden efter 69 års ålder är naturligtvis positivt, men det är för sent. Det borde i stället få vara helt öppet från 67 års ålder, säger han.
Arbetsmarknad