Trögt för individuella löner i industrin

– Våra medlemsföretag finns inom många olika industrier, bland annat stålverk, massa-och papper, sågverk och gruvor. Löneavtalen för kollektivanställda varierar något men facken inom basindustrin kan sägas ha en uppfattning om att lönen ska vara lika för alla och att den del som grundas på anställdes personliga insats ska vara mindre.

– Löneavtalet med IF Metall inom stålindustrin är ett pottavtal utan individgarantier, men där ska lönepotten användas inom ramen för det lokala lönesystemet. Många av dem är till åren komna och behöver revideras och utvecklas. Fördelningen sker ofta utifrån hårda parametrar som antalet år i yrket, befattning och mångkunnighet.

Hur vill företagen utveckla sin lönebildning?

– De vill gå mot lönesystem med större individuella inslag, som utgår från den personliga insatsen. Det centrala löneavtalet inom stålindustrin ger i sig ingen begränsning, utan det är ofta lönesystemen i företagen som är begränsningen.

– Komprimerade löner får dessutom konsekvenser för framtida kompetensförsörjning och rekrytering. Yngre arbetstagare ser annorlunda på hur lönen ska sättas och vad som ligger till grund för en löneutveckling. Vi uppfattar att de vill ha ett större inslag av individuella komponenter.

– Samtidigt som många av våra företag är verksamma på en global marknad med knivskarp konkurrens möter vi fortfarande ”den svenska bruksmentaliteten”. Det sitter mycket i väggarna som gör att det inte går att jämföra med hur exempelvis tjänstesektorn ser på lönebildning inom. Det är små steg som tas.

Avtal inom stålindustrin ger sedan en tid tillbaka större möjligheter till individuell lönesättning. Hur använder sig arbetsgivarna av det?

– För ett par år sedan infördes inom stålindustrin möjligheten till en specialistlön där man lokalt identifierar vilka som omfattas. Tanken är att premiera specialistkategorier som annars riskerar att söka sig till andra branscher eller övergå till att bli tjänstemän. Men det har inte fått det genomslag som vi hoppades på. Bland annat visade det sig vara ett nålsöga att lokalt komma överens om vilka kategorier som ska omfattas.

Hur vill Industriarbetsgivarna utveckla lönebildningen framåt?

– Under avtalsperioden har vi flera partsgemensamma grupper både för arbetare och tjänstemän som arbetar med att ge de lokala parterna förutsättningar för att utveckla och förbättra det lokala lönebildningsarbetet.

– Vi vill att det ska finnas mer individuella inslag i löneprocessen med utgångspunkt från tydliga kriterier. På tjänstemannasidan vill vi ersätta de avtal som innehåller individgarantier med andra lösningar, men Unionen behålla den inom våra industrier. Det sitter riktigt hårt och då är det svårt att utveckla avtalen. Samtidigt medverkar Unionen till andra lösningar i stället för individgarantin inom andra avtalsområden.