Säkerhetshotet mot Sverige är på riktigt

Den organiserade brottslighetens frammarsch illustreras tydligt av ett ökat antal skjutningar, sprängningar och antalet anmälda utpressningsbrott. Utvecklingen i vissa utanförskapsområden indikerar att kriminella aktörer har börjat utmana statens våldsmonopol, och att staten tappat greppet. Läget blir värre i de områden som har problem, och vi kan förvänta oss att fler områden kommer att börja klassas som utsatta områden.

Utpressning av företagare är vanligt i vissa områden. Restaurangnäringen, byggbranschen, och mindre butiker påverkas i större utsträckning än andra företag. Enligt Brottsförebyggande rådet finns det indikationer på att kriminella grupperingar eller nätverk är involverade i nästan hälften av fallen som rapporterats. Mot bakgrunden av flerfaldigandet av antalet rapporterade utpressningsbrott det senaste årtiondet, och dubbleringen årtiondet innan, förefaller det oundvikligt att detta kommer att slå allt hårdare mot fler branscher och större geografiska områden.

Högprofilerade terrordåd i Europa, där personer med anknytning till Sverige deltagit, indikerar att även hotet mot Sverige som nation har tilltagit. Över 300 personer har rest från Sverige för att strida för terrorgrupper i Syrien och Irak (framförallt IS), en av de högsta andelarna per capita i hela Europa.

Utifrån tidigare konflikter har Thomas Hegghammer vid Förvarets forskningsinstitut i Norge beräknat att ungefär en av nio ”foreign fighters” deltar, eller försöker delta, i terrordåd i hemlandet när de väl har återvänt. Det innebär att islamistiskt inspirerade terrordåd med extremt hög sannolikhet kommer att äga rum i Sverige inom de kommande åren.

Sverige har ännu inte sett något som liknar Breiviks terrordåd, men förra årets knivattacker i Trollhättan, och andra dåd som förhindrats, indikerar att nationalistisk terrorism är ett rejält hot. Framtida islamistiska och nationalistiska terrorattacker riskerar att leda till en radikaliseringsspiral som gynnar rekryteringen av framtida terrorister både inom de våldsbejakande islamistiska och nationalistiska miljöerna.

Rysslands invasion och annektering av delar av ett annat land, kärnvapenhot och ökad militär- och underrättelseaktivitet har resulterat i en allvarligt förhöjd spänning gentemot västmakterna. Risken för en framtida konflikt av något slag är nu betydligt högre än vad den varit på årtionden, och Sveriges geografi i kombination med vår solidaritetsdeklaration innebär att vi mycket sannolikt kommer att bli delaktiga i en sådan konflikt, oavsett om vi är med i Nato eller inte. Faktumet att Sverige är en strategiskt relevant aktör i relation till en potentiell konflikt innebär att vi är en självklar måltavla.

Ytterligare ett faktum, att Sverige inte är medlem i Nato och därmed inte åtnjuter någon officiell säkerhetsgaranti, innebär att sondering och testande av cyberkapacitet gentemot svenska mål är relativt riskfritt. Dessutom utgör Sveriges relativt avancerade IT-infrastruktur en lämplig arena för att öva cyberintrångs- och angreppsförmågan.

Dessa tre utmaningar - terrorismen, den organiserade brottsligheten och den tilltagande säkerhetspolitiska spänningen i vårt närområde - påverkar Sverige i allra högsta grad och kräver en svensk motreaktion, men samtidigt hänger dessa utmaningar ihop med globala fenomen som Sverige som enskild aktör har svårt att påverka.

IS som fenomen är globalt, med jihadister från alla världsdelar som deltar. Den organiserade brottsligheten är beroende av globala illegala flöden av narkotika, piratkopierade varor och vapen. Spänningen mellan Ryssland och väst påverkar Sverige, men det är huvudsakligen ryska, amerikanska, och kollektiva handlingar i EU och Nato som kan påverka situationen.

Som en liten perifer stat har Sverige en begränsad förmåga att påverka de globala makrotrenderna, men vi är däremot kapabla att vidta åtgärder för att bemöta dess konsekvenser. Dessutom hänger dessa hot ihop, och vissa åtgärder kan därmed ge skydd mot fler.

Samma vapen som används av kriminella kan köpas av terrorister på den svarta marknaden. Inkomster från smuggelgods eller utpressning kan gynna terrorister likväl som kriminella. En statsmakt kan använda kriminella aktörer som redskap, för att utföra handlingar man inte vill förknippas med officiellt.

Om den organiserade brottsligheten, terrorister och fientliga underrättelseorganisationer alla kan dra nytta av svarta marknader innebär det att samhällsvinsten av att bekämpa den svarta ekonomin är desto större. Åtgärder för att säkra vår kritiska infrastruktur kan också skydda mot terror, statsunderstödda angrepp och ekonomiskt motiverad utpressning.

På försvarsområdet har Sverige mer än halverat sina försvarsutgifter som andel av BNP sedan kalla krigets slut. Den senaste tidens försvarsbudgetökningar är modesta, och Sverige har fortfarande bland de lägsta försvarsutgifterna inom hela EU, trots att vi inte åtnjuter något skydd från Nato som de flesta andra, och att vi har ett av de mer geografiskt utsatta lägena. Anslagen för civilförsvar nästa år är nästan oförändrade trots enorma brister i vår förmåga att bemöta asymmetrisk krigsföring eller storskaliga terrorangrepp.

Denna underinvestering för att garantera rikets säkerhet gäller även brottsbekämpning. Sverige är idag bland de länder inom EU som satsar lägst andel av BNP på brottsprevention jämfört med andra EU stater, och är också bland de länder som har lägst andel poliser per capita. Samtidigt har vi de senaste åren sett en kraftig ökning av anmälda våldsbrott, och vi ligger långt över nivåerna i våra nordiska grannländer.

Den grova organiserade brottsligheten nöjer sig inte med att stanna i utanförskapsområden och vissa utsatta branscher. Denna cancer kommer att ge sig in på allt fler områden och affärssektorer i Sverige. Återvändande jihadister kommer inte att nöja sig med bidrag eller ett vanligt jobb. Främmande makter kommer inte att ta en paus utan fortsätter att sondera och förbereda för angrepp mot Sverige.

På samma sätt som Sverige måste återetablera ett trovärdigt territorialförsvar för att möta en ny säkerhetspolitisk verklighet måste polisens prioriteringar, resurser, och organisation, samt lagstiftning, anpassas för en ny verklighet där den organiserade brottsligheten sprider sig.

Sverige har länge uppfattats som ett tryggt samhälle, vilket varit en av förutsättningarna för vår ekonomiska framgång. Men vi är på väg att förlora denna komparativa fördel, på grund av att staten har nonchalerat en av sina viktigaste uppgifter, att garantera rikets säkerhet.

Som Hemingway lär ha sagt: ”krig orsakas av oförsvarad rikedom”. Lösningarna på våra säkerhetsutmaningar är relativt enkla. Frågan är om den politiska viljan finns?

Texten publicerades den 30/11 som en gästledare i Svenska Dagbladet.