I Japan är jobbet ditt liv

När jag ser min karriär framför mig har jag nog hunnit avverka ett antal olika arbetsgivare innan pensionen börjar trilla in. Frihet och omväxling, det är det vi 80-talister vill ha. I Japan är det precis tvärt om. Trots att mycket håller på att förändras i det kaos som den stora bubblan lämnade efter sig så har livstidsanställningssystemet fortfarande stor inverkan på det japanska arbetslivet.

Eftersom jag går en MBA-utbildning här på Keio så har nästan alla mina medstudenter redan jobbat ett par år. Men medan de utländska studenterna nästan uteslutande ser en MBA som en chans att byta till ett nytt och bättre jobb planerar de flesta japanerna att återvända till sina gamla arbetsplatser. Och stanna där.

En anledning är att befordringar här sker på grund av ålder mer än kompetens. Naturligtvis kan du inte vara ett totalt stolpskott, då riskerar du att slussas vidare till ett dotterbolag i någon avkrok, men du kommer med största säkerhet ändå att få din befordran när det gått rätt antal år. Chansen att du får ett lika bra eller bättre jobb om du byter företag är dessutom liten, eftersom du då skulle rubba hierarkierna som byggts upp där.

Så om du nu ska umgås med samma människor i 40 år är det viktigt att hålla sig på vänskaplig fot med kollegorna. Arbetslivet präglas därför av en oerhörd solidaritet och man vinner inget på att armbåga sig fram. Måste en i teamet jobba över så stannar de andra för att hjälpa till. Just de långa dagarna är det mina kurskamrater ser minst fram emot, men det hör helt enkelt till. Liksom festerna; att umgås efter jobbet är nästan obligatoriskt.

För mig var det aningens förvånade när vår timida lärare i financial management under första föreläsningen helt självklart föreslog en nomi houdai (all you can drink) för att bryta isen oss studenter emellan. Men precis som med japanska företag så är du inte bara en student här, du är en del av skolan. Jag är en Keio Girl. Professorerna ser det som deras plikt att se till att vi trivs med varandra och kan jobba bra ihop.

Att familj och barn inte riktigt passar in i ett system där all tid står till företagets förfogande står klart. I Japan är det fortfarande i stor utsträckning kvinnorna som har ansvar för hushåll och barn, som det ser ut nu väljer mina kvinnliga kursare mellan familj och karriär. Som en japansk väninna sa: ”Min mamma önskar att jag hade gift mig, men nu blev det inte så.” Balans mellan jobb och privatliv finns alltså inte här. Arbetet är ditt liv.