Strikt liv i Singapore

Det har gått framåt för Singapore. I dag har landet ett av de högsta BNP per capita och enligt FN världens 25:e högsta levnadsstandard. Kan detta fortsätta?

Det var britten Sir Thomas Stamford Raffles som på tidigt 1800-tal såg potentialen i Singapore och etablerade staden som viktig knutpunkt för handeln mellan Europa och Kina. Till Raffles hotell går turister och affärsmän för att avnjuta en Singapore Sling. Där kastas jordnötsskalen direkt på golvet och baren på Raffles måste därmed vara den enda platsen i Singapore där du faktiskt kan kasta skräp utan att riskera en saftig bot. Singapore har varit en självständig stat i drygt 50 år och tillhörde innan dess Malaysia. Landet har en folkvald president och Peoples Action Party har dominerat sedan självständigheten. Kritiker har hävdat att Singapore är en enpartistat och vissa kallar det, med en gnutta ironi, världens enda fungerande diktatur. Singapore med dess invånare är hårt styrt av staten. Det är en stad full av regler, men regler som faktiskt följs. Skyltarna med förmaningar syns överallt och det är fantastiskt hur dessa följs nästan till punkt och pricka.

Skolsystemet är även det strikt. Studenterna här jobbar stenhårt för toppbetyg och deras ingångslön sätts efter deras medelbetyg. Hemma på civilingenjörsutbildningen är betygshetsen betydligt mindre, även om KTH säkert ligger i topp när det kommer till detta. Där väger arbetslivserfarenhet och andra engagemang tyngre. Jag blev väldigt förvånad när det visade sig att endast jag och fem till av 200 studenter i min Human Resources Managment & Entrepreneurship-klass någon gång haft ett extrajobb.

Singapore satsar mycket på skola och utbildning och har som mål att bli bäst. Mycket kopieras direkt från västvärlden och västerländsk arbetskraft värderas högt även om man som västerlänning inte är klassetta. Detta är givetvis goda nyheter för västerlänningar som siktar på en karriär i Singapore. Men det är synd att lokala förmågor försvinner under ett berg av böcker och betyg istället för att lägga mer tid på att visa sig själva utanför studiernas inlämningsuppgifter och tentor. Om Singapore ska fortsätta i samma takt även de kommande 50 åren är det viktigare att vända blicken inåt istället för mot väst och hitta sitt eget sätt att utvecklas. Kanske är det dags att skrota en och annan regelskylt och släppa den fria tanken något mera lös?