Bättre resursanvändning i välfärdstjänsterna

RAPPORT Publicerad
Battre_resursanvandning_webb.pdf.

Den offentliga sektorn står inför framtida finansiella utmaningar. Den demografiska utvecklingen medför att andelen äldre ökar successivt, och andelen i förvärvsaktiv ålder – som ska finansiera välfärden - minskar. Detta sätter press på de offentliga finanserna. Till detta kommer högre standardkrav, en ökad efterfrågan på välfärdstjänster, som inte är demografiskt betingad, och den senaste tidens stora inflöde av flyktingar.

Olika bedömare, bland annat KI och SKL, har vid olika tillfällen gjort ekonomiska framskrivningar och kommit fram till att det successivt uppstår ett betydande underskott i de offentliga finanserna. En slutsats har varit att skatterna kan behöva höjas relativt kraftigt i framtiden för att möta den demografiska utvecklingen.
 

Dessa framskrivningar baseras i allmänhet på att det inte sker någon produktivitetsutveckling i produktionen av välfärdstjänster. Men är det rimligt att anta att det inte går att få ut mer av skattepengarna genom en ökad produktivitet, som tas ut i form av förbättrad kostnadseffektivitet? Vi vet att det idag finns stora och oförklarade kostnadsskillnader mellan olika utförare av välfärdstjänster, och produktivitetsutvecklingen i privat tjänstesektor genomsnittligt har varit 1,5 % per år de senaste två decennierna.

Och hur förändras den offentliga sektorns finansieringsbehov om vi istället antar en ökning av produktiviteten i välfärdstjänsterna, som tas ut i form av förbättrad kostnadseffektivitet?

Anders Morin, välfärdspolitiskt ansvarig på Svenskt Näringsliv, har skrivit en rapport som diskuterar dessa frågor. Vid en stärkt produktivitetsutveckling, om 0,5 procentenheter per år i välfärdstjänsterna och övrig offentlig tjänsteproduktion, ändras förutsättningarna radikalt och det kan vara möjligt att klara den demografiska utmaningen med ungefär samma skattetryck som dagens. Teknikutveckling, klok konkurrensutsättning och bättre styrsystem kan tillsammans bidra till att förverkliga en sådan produktivitetsökning och den bör därför utgöra ett mål för politiken.

Författare