EU går mot ökad protektionism

Frågan om en revidering av direktivet har under lång tid tragglat sig igenom EU-maskineriet. Vägen har kantats av splittring och politiska motsättningar mellan inte minst länderna i öst, som velat bevara de nuvarande reglerna eftersom de har många arbetstagare som arbetar tillfälligt utomlands, och många av länderna i väst.

De diskussioner som förts på europanivå och vad som är känt om uppgörelsen svarar inte alls mot företagens behov på den inre marknaden. Det kommer att leda till mer byråkrati och ökad osäkerhet om rättsläget för alla inblandade under lång tid framöver.

Att införa den föreslagna tidsgränsen skulle slå direkt mot längre utstationeringar och försvåra genomförandet av större projekt som ofta tar lång tid att genomföra. Tillgång till den kompetens som utländsk arbetskraft har är ofta av avgörande betydelse för att kunna genomföra exempelvis mer omfattande IT- eller byggprojekt. Sådana projekt kan naturligtvis pågå under längre tid än vad förslaget medger.

Vad gäller lön så kan svenska fackföreningar redan använda stridsåtgärder för att kräva lön enligt svenska kollektivavtal. Eftersom våra avtal normalt bara innehåller hänvisningar till minsta lönenivåer så är det svårt att se att det skulle vara möjligt att kräva något annat av en utländsk arbetsgivare. Att ändra direktivets numera inarbetade definitioner skulle också leda till en stor osäkerhet som drabbar både företagen och de anställda.

Brist på arbetskraft med rätt kompetens är ett stort problem för företag både i Sverige och Europa. Därför är det obegripligt att EU lägger sin kraft på den här typen av protektionistiska förslag som kommer att försvåra rörligheten och möjligheterna att tillhandahålla tjänster inom EU. Det gynnar inte varken företagen eller de anställda som arbetar på EU:s inre marknad, utan snarare de medlemsländer som vill skydda sina inhemska tjänstemarknader från konkurrens.