Se upp med LO:s kravlista

Såsom finansminister Magdalena Andersson själv konstaterade i Almedalen har klyftorna i Sverige knappast ökat alls sedan 1970-talet. Den diskussion som LO försöker föra i sin DN-artikel (24/8) om ökade klyftor stämmer därför inte in på Sverige. Det är en amerikansk debatt som man utan täckning försöker föra över till Sverige.

I ett gott ekonomiskt läge gäller det att hålla huvudet kallt. Vi har tidigare sett hur talet om skördetider snabbt har förvandlats till ekonomiskt lättsinne. Där vill vi inte hamna igen.

Enligt Konjunkturinstitutet finns ett underliggande reformutrymme på 12 miljarder kronor. Av dessa pengar har regeringen redan i förväg lovat bort 10 miljarder i olika utspel. Därtill planeras skattehöjningar som är till för att kunna blåsa upp reformutrymmet med fem extra miljarder.

Men vi vet att dessa skattehöjningar är vanskliga som finansieringsunderlag. Höjd skatt på företagande och arbete håller tillbaka tillväxten och ger därför aldrig så mycket pengar in i statskassan som det var tänkt från början.

LO ser inte de här problemen och begränsningarna. De driver inställningen ”men vi har råd” med målbilden ”den största satsningen i modern tid”. Skulle pengarna ändå inte räcka till så kan man alltid föreslå ännu fler skattehöjningar på kapital.

Men det är inte utgiftsökningar och skattehöjningar som är rätt väg. Det begränsade reformutrymme som finns bör användas för att stärka den långsiktiga tillväxten. Det är bara så som det skapas nya jobb och nytt välstånd att fördela. De sociala problem vi har idag handlar inte om lönespridning. De handlar om skillnaden mellan att ha ett jobb och att stå helt utanför.